Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det går inte an. Derföre blef jag så hjertans glad då Emma föreslog
alt mamsell skulle till oss — hjelp henne nu, stackars Emma.
Öfverslinaan var en på en gång bildad och prakiisk menniska,
något, som ej ofta är tillsammans. De bildade tro sig nedsänka sig
om de deltaga i husliga göromål, de blifva lärda i stubb, som så
myckel sysselsätter själen, att kroppen rent af kommer i hvila; och
de så kallade praktiskt dugliga slå sig ofta på alt vara så renl
praktiska, all de låta själen hvila och blolt ”läkla i hushållet” och natt
och dag fundera på inslag och randning, på steksås och pickles.
Mellansorler äro de, som äro på det sätt bildade att de sysselsätta
själen med praktiska tankar, t. ex. de nyaste moderna, hvad man bör
ha då eller då, hur man bör pryda förmaket, hvad som brukas och
icke brukas — men tillika äro rent af overksamma i allt annat än i
alt — befalla och sätta en hel verld i rörelse.
En afton sutto vi med barnen, — en gosse om åtta år och
en flicka om sex — i vanliga rummet. Det låg på nedra bottnen
och var rymligt, högt och hvad man skulle kalla hvardagslrefligt.
Elt piano, en bokhylla förrådde öfverslinnans smak i denna
riktning; — en liten båge i en vrå, en spinnrock i en annan, en stor
fågelbur vid ena fenstret och blommor vid dem alla, en liten vagn
för barnen, ett dockskåp, som noga eltersågs af mamma, en
gunghäst, en trumma, elt litet trädgevär, visade att barnen här hade sin
frihet. Här samlades vi ofta, och öfversten läste tidningarna för oss;
ty öfversten var en ifrig politikus, som trodde, som sanningen är, att
allt skulle gå bra om endast alla ville och förstode det rätta. Delta
hade han dock funnit icke vara fallet och han väntade derföre
beständigt någon politisk Messias eller rättare en kinesisk engel, som
skulle ta menniskorna i hårpiskan och helt enkelt upplyfta dem till
etl bättre tillstånd, naturligtvis i den förulsättningen att de icke skulle
trilla ned igen. Napoleon, som den tiden förvånade verlden med sina
under af snille, var således hans hjelte — han och ingen annan
skulle rädda verlden — göra den till hvad den aldrig förut varit och
införa en ny ordning.
Han hade fördjupat sig i de mest lofvande beskrifningar huru
det skulle blifva då allt kom i ordning; vi sutto och sydde, barnen
lekte, då i etl ögonblick allt förstenades. Öfversten afbröt
mensklig-hetens utveckling på midten; öfverstinnan gömde undan ett linneplagg
åt barnen och framtog en krage, som legat till brodering i en låda
— Gud vet hur länge — och jag fick, mig ovetande, en bok i
handen. Allt delta skedde blolt derigenom att öfverstinnan, efter en
blick genom fönstret, sade: ”Se så, nu ha vi Mimmi här.” Inom nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
