Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pra ögonblick var allt i ordning och öfversten försvann, som om han
blifvit borttagen af en osynlig mnkt.
Jag visste ej hvad som stod på; men höll helt beskedligt min
bok i handen och såg att den hade guldsnitt, samt undrade i mitt
sinne hvem den der Mimmi kunde vara.
Min undran häfdes snart, då ett litet fruntimmer inträdde och
med upplyftade armar ropade: Ack, Emma, nu är jag åter hos
dig. Gud, hvad jag längtat att åter komma in till er, gode vänner.
— Hon omfamnade Öfverstinnan, som sade: välkommen, tusen
gånger välkommen, lilla snälla Mimmi — ack, vi ha hvar dag talat om dig.
Delta var dock, i parenihes sagdt, ej sannt, jag hade ej hört
hennes namn på de fjorlon dagar jag varit i huset.
— Ack ja, gode, älskade vänner, forfor mamsell Mimmi,
lösgörande sig ur öfverstinnans armar, det är ändå något att ega sanna,
innerliga vänner. — Hon iordningsatte en lång lock, som fallit fram
från örat, bakom hvilket den haft sin plats, ty mamsell Mimmi
brukade ej håret som andra menniskor. — Ack, och se de englabarnen;
kom hit, lilla Otto!
Gossen tvekade.
— Otto, känner du inte igen tant Mimmi? Ack jo! låt den lilla
skälmen göra som han vill — kom hit, lilla Amor — kom hit, Otto!
— Tant Mimmi har på landet tänkt på er, älskliga barn, och —
klappande öfverstinnan — du förslår huru. — Se — (nu drog hon fram en
väldig pirat och satte sig på huk på golfvet) — kom nu hit, lilla Olto!
— Se så, tilläde öfverstinnan med en allvarsam blick på gossen,
som ej tycktes ha lust alt gå. — Otto, gå fram till snälla tant
Mimmi — och du, Adelaide — nå, barn.
— Ack! låt dem komma, se här har jag en drufklase, som jag
bröt af stammen derute på Berndlstorp — och der är ett skönt
orangeri. — Och med dessa ord drog hon riktigt nog upp en strut,
som såg lemligen genomblött ut. Ack! oaktadt all aktsamhet, så ha
några drufvor gått sönder — se så, Otlo (stoppar etl par drufvor i
gossens mun), och du, lilla Adelaide — (likaledes i hennes mun), vi
skola akta mammas hvita golf — åter uppstigande och åter rättande
lockarne. — Men förlåt — hon neg för mig).
Öfverstinnan presenterade mig.
— Öfverstinnan presenterar icke mig, sade mamsell Mimmi
— men det är detsamma, jag heter,Mimmi Qvislbäck och är
husets bästa, innerligaste*; sannaste vän — ja, jag är allas vän, som
fatta mig; — vi, tilläde hon och klappade mig, vi begge
skola snart förstå hvarandra, vara något för hvarandra. — Hvad,
mamsell läser? — Ah! herrligt — (det var en ffänsk roman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
