- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
110

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det såg jag nu först), ja, det är endast här man ser en sådan
läsning — en sådan odling af själen, af känslorna, — men hvar är
öf-verslen? — man sade mig derule att han var hemma.

— Ja, han kommer väl snart; men slå dig nu i ro, söta Mimmi.

— Du förlåter alt barnen skräpat ner.

— Ack! låt barnen leka — deras oskyldiga nöjen ha aldrig
besvärat mig.

Det är tid alt beskrifva husets innerligaste, sannaste och
bästa vän.

Det var en liten figur, klädd i en alldeles egen drägt både till
snilt och färg; — man såg att mamsell Mimmi på samma gång ville
vara både modern och egen, tvenne saker, som ej passa ihop. För
öfrigt var hon liten, mager och blek och försedd med ett par ljusa
ögon och hade, då hvarje menniska måste bära hamnen af elt djur,
i allranärmasle måtto likhet med en fisk, då ännu färgorna skifta
på ryggen.

— Du kan icke, lilla söla Emma, föreställa dig huru välkommen
jag var på Berndtstorp hos de söta menniskorna — Ack! hvad gamla
rådinnan är för en ädel menniska, och min söta, goda Emerence —
Ack! vi hade förtjusande dagar tillsamman — kom hit, Adelaide, och
sitt i tants knä!

Med dessa ord fick hon tag i den arma ungen, satte henne i
knä’t, och öfverhöljde henne med smekningar och kyssar, som barnet
dock, på allt vis, sökte undvika.

— Ack! hvad ändå jag älskar barn, och de förslå också mig

— hör på, lilla Adelaide, du fattar säkert huru oändligt tant — sitt
stilla, lilla engel — huru oändligt tant Mimmi håller af små, snälla
barn — de höra Guds rike till. — Apropos! det var sorg derute på
Berndtstorp, lilla Betty stod ej ut längre — ja, om jag icke varit,
hade Emerence dött af sorg; men jag gaf henne ingen ro, jag
sysselsatte henne oupphörligt med andra tankar. (Sitt stilla, lilla Adelaide).

— Hon rent af skrynklar ner din klädning, bästa Mimmi,
anmärkte öfverslinnan, som tycktes liksom jag beklaga barnet, som
för-gäfves arbetade att göra sig lös.

— GÖr ingenting, söta Emma — Adelaide håller nog af tant
Mimmi — se så, omfamna mig, se så, den ena lilla armen så här,
den andra så der — se så — jo, vi bli nog vänner — men för att
fortsätta: Så snart jag fick höra att lilla Betty var sjuk, skyndade
jag till Berndtstorp och hjelpte Emerence — jag salt inne hos barnet
hela tiden och gaf det in hvarenda sked af mixturen. Ack,
Emerence ville inle, hon blef ond på mig; men jag tillät henne aldrig
vara ensam. Man måste tåla sina vänners små ojemnheter, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free