Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kära du — man har dragit dig bak ljuset — hon var galen
— egendomen var hennes, och ej deras; det goda herrskapet lefde
på nåder, och behandlade henne på det mest ralfineradt grymma sätt
— det vet hela verlden — ja hela verlden.
— Men hela verlden misstar sig, som den så olla gör — blef
mitt svar, du måste väl tro mig, Mimmi?
— Ja, jag vill tro det — jag kan också ej begripa att du
kunde, i så många år, ovetande deltaga i den långsamma tortyren, men
låt vara — saken är emellertid besynnerlig; — men till annat — är
öfversten hemma?
— Nej.
— Jaså, — ack, det är visst en ädel menniska, nemligen så
pass, som det är möjligt för en karl alt vara — åldern har väl afkylt
hans blod, släckt hans vankelmodiga hjerta; men ändå, jag begrep
icke, och begriper icke ännu min lilla, goda Emma, au hon tog
honom och lefver tillsammans med honom — delta utan att förtala honom.
— De lefva lyckligt.
— Ja — jag tviflar icke; men, Margreta, många gånger, då vi
suttit förtroligt tillsammans, har det olyckliga ordet: Jag är oförstådd
hållit på att halka öfver hennes läppar; många gånger, jag är viss
derpå, har hon velat kasta sig i min famn och gråta riktigt ut sin
smärta, om ej blygseln hållit henne tillbaka. Jag sade henne hvad
hon hade att vänta — jag afrådde henne, som en vän, att gifla sig
— en rik flicka, oberoende — hvarför skulle hon taga oket på nacken
och bli en slafvinna — en barnsköterska, en hushållerska åt en man,
som, oaktadt alla sina goda egenskaper, dock ej på tusen mil nära
kan rätt uppskatta en ädel qvinnas uppoffrande hjerta — eller fatta
detta haf af längtan, kärlek, saknad och salighet., som inneslutes i
hennes själ, då hon offrar allt, namn, förmögenhet, frid och ro — och
trogna, bepröfvade vänner, för att vara sluten i bojor, hvilka endast
döden kan lossa — med elt ord, om hon ej blygis öfver, att, tvärt
emot milt råd, hafva störtat sig i en afgrund, så skulle hon fallit i
min famn. O! hon visste ej, huru gerna jag skulle utbredt mina armar
och ropat: kom, syster, uttöm hela din själ — lätla det betryckta hjertat.
— Men ....
— Men — hon förstår att beherrska sig — hon skämtar med
sin smärta.
— Men, bäsla Mimmi — hon är lycklig.
— Hon är — ack! det vet jag bättre — men likgodt vi förstå
hvarandra — hon vet att hon i mig har en vän i alla öden, i helsa,
i sjukdom, i lif och död, i rikedom och i fattigdom. — Men är kongl.
sektern hemma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
