Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är så gammal och ful, atl hvar och en annan skulle låta skjuta den
gicktbrutna stackarn — hon ensam älskar honom, smeker honom, och
ger honom sockerskorper — men Amie hviftar på svansen och sitter
äfven för andra än sin välgörarinna; — otack är verldens lön — och
vare detta slutet på den historien.
Assessorn såg på klockan, hon var ej mera än sju.
— Tack, goda Margreta, tack — men vi ha godt om tid — hm,
von Röbbeln, nu är det din tur.
— Min? — hm, jag vet inte — jag minns inte.
— Ah jo, kära Röbbeln, ropade vi litet hvar. — Bror Röbbeln,
onkel Röbbeln, käre Röbbeln, så regnade titlarne — tala om något
— Hm, låt mig fundera — låt mig blott få tid — inte har jag
något urval af historier — jag har inga hertigliga slägter att tala om, inga
blå ormar och röda barn — och, till på köpel, inga Miminier —hm (han
tystnade några ögonblick) — ja, vill ni höra ord förord en bondhistoria?
— Ja.
— Hm — ja, men det är bara en bondhistoria, sådan som jag
hört den af en skjutsbonde — och är fördenskull inte egentligen en
historia, utan en hel hop sammanrörda i hvarandra — det blir en
sak att hålla reda derpå.
— Ja, det skola vi.
Och kaptenen sade: Berättelsen kan kallas:
Ett skjutshåll.
Det var, började kaptenen, för många Herrans år sedan jag en
vacker dag var på vägen till Sördala gästgifvaregård. Jag hade på
Sördala fått ett par raska hästar och en ung rask bonddräng, som
skulle köra. Vi sätta oss i, hästarne rycka till — nu äro vi i farten.
— Han är väl från Stockholm? frågade min skjutsbonde, för
att inleda samtalet.
— Ja, någonting ditåt, blef svaret.
— Jaha, inte angår det mig licka; men si, jag frågar alltid
her-rarne hvar de äro ifrån, för si det är så roligt att veta, när jag
kommer hem till husbond-häradsdomaren, som sitter i stuga och inte kan
gå två steg, för si provincialen har varit derule och alla doktorerne
i sta’n och inte få de lemma i gång på gubben, fastän de både brännt
honom och annat — men si det gör ingenting, för si gubben är rik
han, som ett troll, och behöfver icke kunna hvarken gå eller stå —
det är hans hästar — dem köpte han i fjol på fastan i Lund och
gaf åtta hundra för hvardera — ja, så äro de också komna af
Sultan på Fliinge — det var kreatur det, som kungen fått till skänks af
kungen i rika Arabien eller Spanien eller något dilut i södra
länderna vet jag — bortomför Danmark.
v^.ooQLe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
