- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
139

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen af kungen i Sverige och så ett kors af ryssen; för si ryssen
tyckte så mycket om Rappen och ryssen sade: Rappen skall bära
min egen orden, sa’ ryssen, och så hängde han på Rappen en
grannlåt och sade: Slit den med helsan, gamle Rapp, sa’ han, för si
den dagen var ryssen god i ögona., Men det hände sig i det stora
slaget vid Leipzig, en stad i Tyskland, så hände sig alt Bonaparlen
var illa ute och inte visste hvar han skulle taga vägen — för si der
stod gamle Rappen med sitt korpralskap utanför dörren och menade
på att om Bonaparten ville krypa ut, så skulle de nog ta honom död
eller lefvande.

— Det var märkvärdigt!

— Ja, visst var det märkeligt om Rappen kunnat få tag i den
menniskan, som ingen annan kunde få tag i, för det alt han
försvurit sig — men jag har hört det af många, fastän Rappen aldrig ville
tala om del, för si det gick inle bättre, än att f-n lille kom ut ändå
och sprang ifrån Rappen, så att den gången stod han der med
lång näsa.

— Men, kära du! del der är väl ändå aldrig sannt? ,

— Sannt? jo serra ko tricken är det så, ty det vet hela
socknen, och häradsdomaren säger alltid när något går baklänges: det
gick som när Rappen tog Bonaparten, det säger häradsdomaren, och
inte springer häradsdomaren med limslången, vet jag.

Jag hade nalurliglvis ingenting all invända mot häradsdomarens
auktoritet, utan bad endast Pål (så hette drängen) fortsälla.

— Jo si, det är alt tala om gamle Rappen. Nu var det så,
(men del talade han om sjelf), att svenskarne derute i Tyskland hade
slagit läger och lågo i vida fältet. Då hände det sig, alt Rappen, när
han skulle sälta upp flaggan midt för kompanigalan, så märkle han
alt en lilen lärka flög upp ur en Jjunglufva, och när han tittade eller
hade hon der sitt bo, och fyra små ungar, som inle kunde flyga, i
boel. Det der tyckte jag, sa’ Rappen, var ömkligt, och så satte jag
en käpp vid boet och sade till kompani-kamraterna om huru det var,
att der lågo små ungar i boet och att ingen skulle klifva dit. Och
ser lyftnanten, ingen enda själ gick dit annat än för att titta på de
små som lågo der. Så blef der slag utaf, fast det vet jag inte så
noga; men visst blef der oro och så skulle de draga sin väg. Hvem
skall akta min lärka? sade Rapp, och så gaf han några skilling åt en
gumma i gården bredvid, att hon skulle akta på att inte elakt folk
skulle trampa i boet. Och så bröto de upp och marscherade några
mil. Men några dagar derefler kommo de igen lill samma slälle, och
vipps var Rappen der och såg om sina foglar. Modren var borta,
men ungarne lågo ihjältrampade i boet. Rappen satte sig ned bred-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free