Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hade henne ut och drogo henne genom en jordvall och annat
som brukas när folk äro illa sjuka — meu ingenting halp, utan det
blef allt värre och värre. Ändtligen var det så långt kommet, ott
det var rent ute med henne, och då så for de in till en doktor i
staden och han skref en lång nota, som kostade sju och tjugu daler
på apoteket, och det var både droppar och små hagel, och så tog
hon i sig utaf alla slagen; men si, inte kan menniskor rå på när
Herren har räknat våra dagar, det förstås, så att det lutade utför och
lackade åstad med hvar timme, så alt visst hade en kunnat klippa
af doktorsnotan midt på och hon lått nog ändå; men hon hade ändå
god råd, så att det gjorde just ingenting. Emedlertid så låg hon der
och kämpade och kämpade och kunde inte dö, fastän mor — hos
häradsdomaren — både läste öfver henne och annat; men så kom
mor att tänka så: Hon har alltid varit så näriger af sig, att hon nog
sytt på någon söndag under predikan och derför tog mor tre synålar
och bröt tvärt af öfver henne så alt hon skulle få dö — men det
gick inte för sig, hon dog inte ändå; — ändtligen så tänkte mor som
så: kanske den der domen öfver Andreas qväljer henne, och så
letade hon upp papperen om Andreases brott och ref sönder dem i tre
bilar öfver henne, och brände bitarne till aska och gaf henne att
dricka — och se då blef hon förlossad och dog.
En sådan ända tog den menniskan; men stackars Andreas
emedlertid, som genom kyrkoplikten blifvit en brottsling för hela
lif-vet. Det är med skampallen i kyrkan, som ordspråket säger: ”Der
vår Herre har sin kyrka har också skam sitt kapell,” för si, skall
hin onde få makt med en fattig syndares själ, så är det då man
sätter skampallen midt i Guds hus och liksom vill säga: Du ville ingen
syndares död; men vi vilja förderfva honom rikligt. Stackars
Andreas — hm — ja ser lyflnanten, det var en ledsam historia — jo
var det så — annat — hoppsan, Docka, du skall inte dra benena
efter dig — se så — annat är det med resande herrskap, ser lyftnanten.
— Jaså, hvad då?
— Nå! just ingenting, men ibland så händer det både si och så
att se och höra.
— Nå, kära Påhl, tala om hvad du har sett och hört.
— Nå ja, se det är bara om enbet och tvåbet och en trehästavagn.
— Ja tala om enbet, tvåbet och en trehästavagn, bad jag, —
och Påhl började:
— Jo se, jag var bara en liten pojkvasker; men jag tjenade då
som nu hos häradsdomaren, för si der har jag varit från det jag var
liten, derför att far min var liksom torpare under gården, men så
drunknade han på ån och så dog mor min inte långt efter och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
