- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
148

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Åh ja, när far hennes dör.

— Jaså, sa’ jag — är han gammal?

— Nej, inte så gammal, men mycket klen. Och så sa’
Schin-jören att gubben rest både till Tyskland och de påfviske länderna för
att få sin helsa igen af vatten, som finnes derute — men inte kan
en menniska bli bra utaffvatten.

— Jo, det är visst möjligt.

— Ja, då skulle nog häradsdomaren blifvit bra för sin gikt, ty
här borta i prestegårds äng är en generalkälla, och dit rådde de
honom att resa och dricka sig till helsa, och gubben for, men inte blef
han bättre, fastän han låg der en hel vecka och drack — jag törs
inte säga huru många kannor om dagen, men det var alldeles orimligt
hvad gubben hällde i sig mycket vatten. Ja — emellertid så var nu
Schinjörens svärfar ute och drack vatten i de påfviske länderna.

Må tro Schinjören var litet fin och så gaf han mig en tolfskilling
och sade: ser du, Påhl — nu har jag råd, för en rik flicka skall betala’1.

— Ja, det tror jag, sa’ jag — sådana förnäma herrar kunna fa
sig en rik flicka; men en fattig pojke, som jag, lår tacka Gud om
han med sin brud får sig två kistor — den ena med linne och den
andra med fjäderkläder, och en jernkakelugn att sätta i stugan.

Aret derpå, vet lyftnanten, så kom han med ett stort åbäke till
vagn, så att vi fick sätta tre hästar för och då hade Schinjören med
sig sin unga fru; men tvi valingen var hon inte rätt ful och visst
hade han tagit trollet för guldet. Men begge voro svartklädda och
hon hade ”floder” på hatten, och de sågo rätt ledsamma ut. Men då
hade Schinjören kusk sjelf och så en stor hundracka med
silfverhals-band, som skulle sitta på kuskbocken, så att då fick Påhl Persson
hänga sig bakpå och sitta på hösäcken. Och det bar af; ty det var
en hund att köra, den kusken; men bra körde han; ty han hade
blifvit inlärd på Fliinge och fått sig många kok stryk innan han lärt
sig på del viset hålla tre hästar i tömmen. — Jag skall eljest säga
att vi den liden hade en sprakfåle till fråhäst — så alt det nog ville
karl till; men visst höll han honom, jo det gjorde han. Schinjören
var nu, tyckte jag, duktigt förnäm och stor af sig och hade guldring
på fingret och guldkedja om*halsen och blanklädersslöflor på
fotterna, så nu var han annorlunda än förr. Men han och frun talade inte
mycket med hvarandra utan de sutto begge och hade, sanningen alt
säga, för menskliga ögon atl se, alltid tråkigt ihop.

Framme vid Sördala ville de ha mjölk; men inle var
gästgifva-rens glas godt nog, utan de hade slipade, kruserliga glas med sig —
och allt var så stort, att jag inte fick tala vid Schinjörn, utan kusken
betalade och gaf mig tre skilling i drickspenningar. De andre stop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free