Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här var allt nytt för mig. Det sjungande
orsamålet som jag inte förstod. Det mörka folket:
de bredlagda, svartmuskiga karlarna i ofärgade
vadmalskläder och de hårt solbrynta barnen i
fotsida fårskinnspälsar. Ungdomen, som om
lördagskvällarna kom vandrande med mjuk, vaggande
gång, inte par om par, utan tre och tre vanligen
två kullor och en pojke hållande varandra om
halsen och sjungande någon sakta melodi, medan
dragharmonikans toner på avstånd lockade till dans.
Allt gav intryck av något främmande,
sydländskt. Varför just av Sydryssland, där jag
aldrig varit, vet jag inte. Inte heller varför
dragharmonikans toner just skulle påminna om
skalmejans, som jag aldrig hört. Men det var så.
Där, i Orsa, var också den eller de spetälske
och, naturligtvis, den på den tiden i alla byar
befintliga, dåren som gick lös ut och in och som
gav ett egendomligt vilt stråkdrag åt det hela.
Där var också idioten, instängd som ett djur i
ett uthus — såsom det då ännu kunde gå för sig.
Det frusna odonrisets lysande matta, de
genomskinliga björkarna med några få guldgula blad
som rörde sig för vinden, den blå Orsasjön, de
blå bergen, den genomskinliga septemberluftens
svala renhet, allt gav Orsa en obeskrivlig charm.
Ritpennan kunde aldrig ha önskat sig bättre. Den
kunde aldrig ha drömt sig något vackrare. Den
var i full arbetsfart under de korta höstdagarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
