Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floda 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att alldeles utan vidare gå in i en gård och
be att få rita av husets folk går ytligt sett
mycket bra. Men fullt passande är det inte. Man
blir i de flesta fall välkommen. Bevars det blir
man visst. Alldeles som en gårdfarihandlare eller
en positivspelare, helst med apa. Mer får man
inte begära. Folk samlas för att titta. Där blir
prat och skratt. Man får också rita hur mycket
man vill. Men man kan göra en bättre början.
Och ändå minns jag med ett visst nöje,
såsom man efteråt minns en del vedervärdigheter,
hur livligt det var en gång. Hur kvinnor och
barn kommo springande och ropande från alla
håll. Hur karlarna lämnade sitt arbete för att
se på den främmande ritaren och hur till sist
hela gården var full av folk.
Bland andra kom där en hustru från granngården
med en liten två eller tre års pojke, som hon
bar som ett paket under armen, medan hans enda
klädesplagg, skjortan, satt uppkasad som en liten
trasa omkring halsen på honom. Den lille var
varken oklädd eller halvklädd. Han var klädd
som hans far och farfar som småpojkar varit
klädda före honom. Så vida de ej varit ännu
enklare, lika enkla som en liten pys jag en gång
såg i Finland, närmare bestämt i Tavastland, och
som kom springande i en backe utan att ens ha
skjortan på sig. Han följde tydligen ändå nogare
traditionerna från farfars farfars dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
