Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gagnef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som en kärlekslåga i all ödsligheten lyste
här och där mot den friska mullen på någon
nyuppkastad gravkulle en knippa brandgula
ringrosor, eller stod något kransbehängt kors ännu
upprätt. Dessa små tecken av ömhet och
omtanke voro nog att giva något av skönhet åt
kyrkogården, helst om man såg den med de blå
bergen på andra sidan älven som fond.
Här vila de gamla! Gagnefs fattiga,
efterblivna gamla några släktled tillbaka. Dessa, som
levat långt före järnvägarnas och industrialismens
tidevarv. Dessa fromma, och ändå vidskepliga
gamla, som saknade allt vad vi kalla kunskaper,
men som ägde just det som var tid förlorat: den
obrutna traditionen. De, som voro de sista av
ett stort avslutat skede i vårt folkliv.
De nu levande, de gamlas unga efterkommande,
stå där med traditionens brustna länk i
handen ännu förvirrade och osäkra, medan de
kanske omedvetet redan börja forma de första
fogarna till det som en gång i framtiden kan
komma att bilda tradition.
Det var vemodigt att vandra omkring och
emellan alla de små kullarna som trängdes om
varandra, och att tänka på hur litet, hur aningsvis
och styckevis litet, vi kunna göra oss en
föreställning om de gamlas känslor och begrepp.
De äro och förbli en sluten bok, lika visst som
deras gravar snart äro förtrampade och glömda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
