Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina klienter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Berättelser, skizzer och noveller.
glacé-handskar och med cigarr i munnen; med ett ord: allt går som
man säger »lättvindigt» för sig, utan bråk och besvär. Äfven på lyckans
stigar är förhållandet lika. Betraktar man forntiden, så måste litet hvar
genom arbete och duglighet söka komma fram på lyckans och ärans
väg; man förundrar sig öfver att sjelfva den tidens förnäme ofta nog
arbetat rätt försvarligt innan och’sedan de blifvit det.
Nu är allt annorlunda. Man har nu så kallade lokomotiver eller
frarndragare, vid hvilka man fäster sitt fordon, och rutsch bär det åstad.
På jern vägarne är det den så kallade ångvagnen med sin rykande
skorsten, som går före och drar de öfriga; på lyckans bana är det åter en
excellens, någon regementschef, eller helt enkelt en ryttmästare, som
är sjelfva lokomotivet, och annat folk utgör »trängen». På detta sätt
fortsläpas man till ära och lycka, utan att behöfva annat, än att 1:0
hänga sig fast Tid någon frarndragare och 2:0 följa med. Detta är den
så kallade rekommendationspaketen, som dagligen far åstad äfven med
tomma vagnar.
Men för att komma till ämnet. Inom litteraturen gäller samma
lag och der äro så kallade celebritetslokomotiver för de så kallade
»lofvande» anlagen, som hänga sig fast vid en sådan och rulla liksom de,
nemligen med lånad kraft. Jag har, alltsedan jag kommit in i det der
verket, blifvit en litterär notabilitet och har nu en hel »träng af
gryende talanger» i mina spår; det är jag, Jeremias Pfefferkorn, som är
sjelfva lokomotivet, som drar med mig alla de der pysslingarne, en
kommande tids heroer.
Författarskapet är en sorts sjukdom (smittosam måtte han vara),
hvars första kännetecken är en häftig och ihållande skrifklåda. Den
unge mannen, som angripes af detta onda, skrifver och måste skrifva
sent och bittida, och sjukdomen lindras endast då han uttömt ett helt
bläckhorn. Hans högsta önskan är nu, »att bli tryckt», och han börjar
då att expektorera sig i små, små häften vid jul och nyår, ett tempel
för sånggudinnorna, der ynglingarne hänga sina ex voto-taflor till
allmänt åskådande och såsom bildliga föreställningar af deras litterära
barnsjukdomar.
Ett sådant sällskap har jag i släptåg och det kostar inga mödor
att dra det fram på den jemna vägen. Det är nemligen ganska lätt
utaf sig och väger obetydligt för närvarande; men det tar sig väl.
Mina klienter äro alla unge män och hafva ej bestämt sin genre;
de probera på alla genrer och lyckas väl slutligen i någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
