Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det dröjde ej många år förr än herr Smoers bod var full af
utländska varor, som, till trots för all verldens tulltaxor, voro ostämplade,
och snart nog byggdes ett väldigt magasin, der det gamla planket förut
stått, och vägen mellan de begge barnen stängdes. Likväl fortfor ännu
deras vänskap, och lilla Regina Smoer fick ibland gå in till Hjulströms
Johanna.
Men den gamla byggningen åt gatan refs ner, en väldig stenfot
lades och det nya palatset uppsteg likt ett féslott. Fru Smoer fick en
egen våning, gjorde visiter hos gamla friherrinnan på Krukehof och
mottog visiter af sjelfva borgmästarinnan. Medborgares »förtroende»
regnade öfver herr Smoer; han satt i alla komitéer, blef rådman och
hade äfven röster till riksdagsman, fastän han ej mottog kallelsen. Med
ett ord: Smoerska familjen var blifven en verklig familj, och lilla Regina
fick ej mera leka med svarfvarens »flickunge».
De voro nu 12 år, de små flickorna; vackra barn begge, lyckliga
och naturfriska; men Regina fick sig ett fortepiano, som mamma Smoer
ofta i misshugg kallade portefiano, och en guvernant från Stockholm.
Lilla Regina fick lof att läsa franska och plugga i sig hela Stridsbergs
grammär och fick snubbor, om hon ej explicerade efter ma bonns
tycke eller om hennes små knubbiga fingrar icke ville räcka öfver
oktaven. Lilla Johanna deremot satt i kojan och läste på katekesen
och stickade snällt sin strumpa och hjelpte sin mor att skala potatisen
till middagen.
Mot julen måste Regina sitta uppe halfva nätterna för att på
stramalj utsy en scen ur grekiska frihetskriget, till julklapp åt la chère
mère, som aldrig hört talas om Grekland och i konstverket ej såg annat
än ett klotter af granna färger. Johanna deremot sydde åt sin mor
en redikyl eller påse, som skulle tjena till gömställe för slantarna under
modrens marknadsresor, och förfärdigade till och med en stickad
harullsväst åt sin far – ett mästerstycke, som hjertligt gladde den lilla
och lockade ett par tårar i både fadrens och modrens ögon om
julaftonen, under det att fru Smoer med en kännaremin bedömde den
vackra tapisserisömnaden och gjorde anmärkning öfver att sabeln var
för mycket krokig för en af figurerna; en anmärkning, som lockade ett
par tårar i lilla Reginas ögon. För att glädja barn, måste man vara
barn sjelf, måste aflägga detta konstlade allvar, som betyder så föga,
men hvilket som en vintervind susar genom barnets lustgård och dödar
dess blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
