Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen i Gås gr and. 115
soldat - hade frågan varit om en förnäm man, hade jag sagt »ädel
stolthet»: men hvarje slag af folk har sin egna stämpel; nog af,
korpralen såg ut att vara en man, som trodde på sig sjelf och icke krusade
för någon.
Han hade ett par djupblå ögon, något rödkantade, ett par buskiga
ögonbryn, styfhåriga och ojemna, gråsprängda och nedhängande som ett
takskägg öfver ögonlocken, kinderna voro knotiga; men hade dock en
slags ålderdomsrodnad, en fin marmorering af ådror, som sprungo
fram genom det hårda skinnet.
Då man dertill föreställer sig en hög, lodrät panna, bekrönt af
tunt, gråspräckligt hår, och en mun, som befans in väx t i ett par
väldiga mustacher, så har man korpral Sigurd lifslefvande framför sig.
Drägten var, oaktadt den stolta minen, ganska skral, med lappar på
alla delar, som mera än andra voro utsatta för nötning; men likväl
ganska snygg, ty Sigurd var en ordentlig man och skötte sig som en
hel karl, fastän han var gammal.
Om ni för några år sedan gjort er besvär att besöka Gåsgränd
på norr - hade det varit på vintern ville jag ej rådt er att gå
Ob-servatoriegränden, om ni icke velat nolens volens åka kälkbacke nedåt
gränden och slå benen direkte i väggen på den koja, der Sigurd bodde
- men hade ni gått dit när det var sommar och vackert väder, under
det att man lagade till limonad åt er inne på Bernhardsberg, så hade
ni kanske träffat gubben Sigurd, der han bodde och fått se hans vrå
och honom sjelf.
Man kunde dock aldrig träffa gubben ensam; ty han hade icke
något rum, utan bodde, utan att på något sätt tala i bild, i en vrå
hos en enka, som kärleken förskaffat tre barn, två gossar och en flicka,
och döden beröfvat en man, som försörjt dem alla med sitt arbete.
Der inne i huset, som ni ser till venster, bodde enkan, och den
nordöstra vrån i hennes stuga egdes och beboddes af Sigurd, som med
ett kritstreck på golfvet betecknat gränsen för sitt territorium.
Det var ett heligt rum för de unga, och det hände sällan att
någon af dem vågade öfverskrida det mäktiga kritstrecket eller röra
vid Sigurds många småsaker, huru mycket det än ibland var svårt att
höra det gamla pinchbacksuret picka på väggen utan att peta derpå,
eller vederbörligen låta bli eldstålet och flintan eller den lilla
spegelbiten, som nyttjades då korpralen på söndagsmorgonen rakade ett par
små fläckar i granskapet af hakan.
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller. $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
