- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
214

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klipporna och den tallbeväxta holmen midtemot, der jättarne fordom tyckas
hållit en kamp med klippor, som ligga kastade öfver hvarandra i samma
oordning, hvari striden lemnat dem.

Jag passerade detta ställe för några år sedan. Natten hade varit
ruskig och kall, och stormen hade klädt sjön i hvitt, då vi mot
morgonen sköto efter lots, som snart i sin lilla båt kom fram mellan skären
och med djerf fart nalkades oss. En ung man, med vaxdukshatt på
det ljuslockiga hufvudet och en sjömansrock ledigt hängande kring den
kraftfulla figuren, äntrade på däck och fattade drillhjulet; ty det var
på ett ångfartyg jag den gången helt komfortabelt gjorde en resa på
Östersjön. Snart nalkades vi dessa strödda klippor, mot hvilka hafvet
skummade; de tycktes stänga vägen, men lotsen viste bättre.

Vi inlupo snart i ett lugnvatten och foro nu på en spegelblank
sjö fram genom denna labyrint af klippor och skär. Snart lopp fartyget
in i en smal kanal mellan tvenne lodräta berg, på hvilkas toppar här
och der en vresig tall stod som en glömd förpost på den svenska
vallen; men detta sund böjde sig och se — der borta låg stugan i
morgonsolens glans — ett svenskt timmerhus, en rödmålad liten stuga,
gråa klippor och tallskog, allt svenskt. Veten I väl huru det käns att
plötsligen få se en svensk stuga, när man på ett år icke sett någon
sådan, utan endast lerhus med murkna halmtak, ekonomisk välmåga
och andligt slafveri?

En hvar älskar sitt land, men svensken gör det mera än andra.
Orsaken härtill är densamma som hos alla skogs- och bergsboar; men
hvarför älska då dessa så högt sitt ofta fattiga fosterland? Ack jo,
det har en karakter, en fysionomi, som skiljer det från alla andra,
hvaremot slättländerna, de rika, bördiga, äro hvarandra lika. Vi älska
således fosterjorden ej af fåfänga, ej för minnenas skull, ty dem tänka
vi ej på, eller veta att lika stora finnas öfverallt, der menniskor bott
och verkat — detta känner man bäst när man återser kusten af sin
fosterjord.

Man igenkänner dessa drag och älskar dem, beundrar dem framför
alla andra, af samma orsak som man mera beundrar, älskar, sluter sig
till ett gubbhufvud, huru barskt det än ser ut, än till ett sminkadt
och lackeradt dockhufvud, hvars anletsdrag vi se dussintals och som
alla äro lika blommiga, lika blåögda, lika vackra och karakterslösa.

Med ett ord, jag önskar hvarje svensk, som efter en lång resa
återvänder hem, att, som jag, en sommarmorgon löpa in ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free