Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skären vid Lindö och bland svenska kojor först få syn på lotskojan vid
Lindöskär.
Det är någonting märkvärdigt med den der kojan. Så vacker och
solbeglänst den än synes, så spökar der ibland.
Spökar?
Ja visst, hvarför kan det ej få spöka i en lotskoja, eller äro
spökerier endast inskränkta inom det trånga rummet af en eller annan
menniskohjerna?
Låtom oss således ta för afgjordt att der spökar; de lärde må sedan
gerna upptäcka den »naturliga» orsaken; kanske vi begripa den lika
litet, som ett verkligt spökeri; men det gör ingenting till saken, blott
vi tro oss begripa den och kunna afklippa hela undersökningen med
ordet: det är naturligt.
Det kan emellertid vara åtskilligt hos vår egen varelse, många
egenskaper, många förnimmelser, som i sig sjelfva äro ganska naturliga,
det vill säga verkligen tillhörande vår natur; men som vi icke begripa
och derför kalla öfvernaturliga och, om vi äro rätt förnumstiga, neka
såsom rent af dikter.
Vi veta verkligen ingenting om huru ögat egentligen verkar då
det ser — ty det är alldeles ingenting att fundera ut att det är en
sorts binocles; och när vi känna det, fatta vi jemnt och nätt så mycket,
att vi borde veta oss veta ingenting.
Men likgodt, det beror endast på konstruktionen af hufvudet, om
man skall begripa någonting enkelt — och vi rå lika litet för om vi
fått ett fyrkantigt, der visheten slagit opp sin skolmästarestol i hvarje
hörn, eller om vi fått ett ovalt, der sundt förnuft bor midtuti och icke
ett obegränsadt sjelfförtroende intagit öfversta våningen.
Emellertid spökar det i lotskojan på Lindöskär och det kan vara
nog. Den som tviflar kan flytta dit, ty lotsen tviflar alldeles icke —
och den saken måtte väl han bäst veta.
Der voro många barn i lotsålderman Thorssons stuga. Det var
för många herrans år sedan; men blott en dotter var då vuxen opp
och sjutton år gammal.
»Herre Gud, att mor också varit sjutton år!» säger en flicka, som
en vacker sommarqväll sitter framför det öppna fönstret och talar med
en gosse blott två år äldre.
»Vet du, Johannes, det var många barn i morfars stuga och
fattigt se’n; ty det skall du tro, det växer ingenting här ute och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
