Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 3*3
tunn kappa. Det var en rik brukspatron, som rest med de tre hästarne.
Jag gjorde mig underkunnig om honom med pelsen och täcksläden och
fick veta, att det var en gammal skröplig man. Gammal och skröplig,
återtog jag min tankegång; jag är ung och rask och frisk. Gud delar
ändå bra underligt, som låter den ene vara 60, den andre blott 24 år
gammal. Stackars brukspatron! Redan när skjutsgossen stampade i
förstugan och nära gömd i ett snötäcke, tittade in i hållstugan, der jag
på förnämsta platsen, vid ett blåmåladt slagbord och lyst af ett lutande
smalljus, forskade i dagboken, gaf mig en aning om hvad jag hade att
utstå i min kappa.
»Jag tror, det snöar mera nu, än förut», sade jag så lugnt, som
om jag ämnat att inspärra mig i en täcksläde och vira in mig i en
fäll. Det är beviset på en stor karakter, att man med lugn ser olyckan
i ansigtet. »Ah, det tar sig», sade pojken, »det blåser så i näsan, att
man inte kan se opp».
Yrväder är således en olycka af det slaget, som man ibland icke
är i stånd att se i ansigtet. »Jaså» - och så tog jag kappan på mig,
drog det evinnerliga skärpet, som jag fått af den beskedliga Mina der
hemma, många hvarf omkring mig som ett starkhetsbälte, skref mitt
namn i dagboken och gick mina kommande öden till mötes. När jag
slog igen dörren och kastade den sista blicken in i hållstugan, der
Konungens Befallningshafvandes taxa var uppspikad på den
brunsmör-jiga väggen, ack hvad det såg trefligt ut der inne; det yrade
åtminstone icke.
Men jag måste
Från hemmets härd
Gå ut uti en stormig verld.
Aldrig har denna, mång’ tusende gånger upprepade, tanke så väl
slagit in som nu. Således dryga två mil, allra minst fyratio tusen alnar
och fyra, kanske fem timmars oafbruten resa, och allt detta blott
derför, att några barn skulle ha några minuters fröjd öfver mina julklappar.
Man måste med många timmars kamp och lidande tjena in några
ögonblicks glädje.
Skjutsgossen körde sin Palle, som lika litet som någon tycktes
gilla väderleken. Jag, för min del, satt insvept i kappan med ett
hästtäcke öfver fötterna och mössan neddragen öfver öronen och försökte
filosofera öfver naturen. Si, stormen kom sig deraf, att någonstädes
söderut solen låg på hela dagen och upphettade luften; denna blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
