Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41 o Berättelser, skizzer och noveller.
På detta sätt vägledde jag en af mina vänner, för ett par år
sedan, till den hederlige kapten Werner i hans lilla bostad i en
återvändsgränd på Söder.
»God afton, kapten Werner!» sade jag alltid till den gamle med
hjertlighet; och gubben välkomnade mig med ett tyst smålöje och bjöd
mig en pipa. Jag röker väl högst ogerna; men jag hade ej mod att
stöta ifrån mig gubbens enda vän; jag måste vara vän med hans vän
- med pipan.
Jag såg denne man för första gången det ärofulla året 1808. Det
var den 6 Juni, den dagen hette då som nu, Gustaf. Det var
bjudning hos landshöfdingen grefve C. G., jag var en af gästerna. Det
var en präktig fest, som står beskrifven i Post- och Inrikestidningarne
för det året. Skålar druckos »med afseende på dagens dyrbara
betydelse», det var ett slags namnsdag; »kärlek för den segerrike
monarken», som i parentes sagdt, med ett stoiskt lugn förlorade bataljerna;
»lycka åt de svenska vapnen och deras urgamla ära», som dränktes
i elände och blod! se der innehållet af talen, af samtalen, af verserna.
Landshöfdingen var en fin hofman, artig, förbindlig och intressant.
Han var känd att hålla ett godt bord: vinerna flödade, bordet var
öfverlastadt af mat och silfver, allt var herrligt. Hvad rörde det oss, att
vi viste tusende af landets barn försmäkta i elände, att det varit
bättre och ädlare om landsfadren skänkt sina femhundra riksdaler till
ätlig mat åt de arme landtvärnisterna, hvilka svält och elände skördade
på sjukhuset? Man omtalade, att man hvarje morgon utanför
sjukhuset såg hela trafvar af lik utkastade. De hade dött på natten; men
hvad gjorde det oss? Var ej champagnen lika fräsande och ananasen
lika aromatisk för det?
Jag för min del hade helt annat att tänka på, ty jag satt midt
emot fröken Amelie C**. Min Ckid, hvad hon var vacker! - men
derom en annan gång.
Vi drucko just den första skålen. »För Gustaf IV Adolf», sade
landshöfdingen med en stämma, len som en flöjt, »för honom, hvars höga
mod och stora bedrifter ingen annan måttstock fann än hans odödliga
namn -». Talet var, korteligen sagdt, långt, vackert, underdånigt och
sirligt. Det ryckte väl i skrattmusklerna hos litet hvar vid det
storståtliga talet. Logo vi åt talaren? Nej, han var vår hederlige värd
och bestod maten och vinerna; man skrattar ej åt sådant. Logo vi
väl åt Gustaf Adolf? Nej, honom var det riktigt synd om; han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
