- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
452

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fluga i Mars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde slutligen bli medlem af sjelfva Vetenskaps-Akademien och ett
helt dussin utländska lärda samfund, som lefva af flugor; man skulle
likväl då gå längre med sina paralleler. Om till exempel man finge se
en myggdans, funne man strax likheten mellan myggorna och
italienarne; det är ett musikaliskt, blodgirigt och lättsinnigt folk, som i yra
danser svänger sig äfven omkring den Heliga stolen eller öfver den
sanna trons stillastående pöl, der tusentals grodmunkar, klädda i sina
askfärgade kåpor och med kapuschongen öfver näsan, sjunga sina vesper.

Man skulle, då man såg scharabéerne, finna dem lika
engelsmännen; de ligga nemligen beständigt utåt vägarne, äro turister af äkta
skrot och korn, arbeta grundligen i agrikulturen och gräfva små
tunnelbyggnader här och der; om en sådan gynnare får gå eller flyga,
så går det bra, men kommer han en gång på rygg, så ligger han der,
han är då för god metodist att resa upp sig, han blott suckar och
beder der han ligger.

Och, för att en gång sluta med svenskarne, de äro förbålt lika
väggsmeder; de hafva nu i århundraden suttit i knutarne af den gamla
samhällsbyggnaden och knäppt, utan att man just sett till dem; det är
ett beskedligt ansigte, blott något träaktigt af sig. Då de gentila
flugorna fladdra och springa utanpå den fasonerade tapeten, då myggan
sjunger och dansar i yr glädje öfver sin urgamla pöl, då scharabéen
vandrar vägen utåt och »vänder» sig till nytta hvad han kan finna, då
sitter ännu väggsmeden inuti sin enkla och anspråkslösa möss-springa
och knäpper och knäpper, för att hålla takt med tiden, tystnar
emellanåt och tycks taga sig en lur, men börjar åter med ökad ifver, liksom
han vore yrvaken.

I stället för den rörande historien om den ämable underlöjtnanten
har jag skrifvit något litet om flugorna. - Har läsaren förstått mig,
så har jag - slagit två flugor i en smäll.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free