Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 Berättelser, skizzer och noveller.
gammal käring kanske? Är jag blödig jag kanske? Du skall få se,
syster Emerentia, hur det går, och om jag nu slår pojken lytt eller
förderfvad, så är det din skuld, för dina förbannade dispyter.» Majoren
afbröt sig sjelf och fortfor med sin vandring.
Fröken ångrade likväl nu att hon åter uppväckt en storm och i
synnerhet derför, att hon kommit att liksom sätta sin brors heder i
pant, att postgossen skulle få stryk - och hon viste, att majoren gjorde
allt för hedern. Hon beslöt derför att genom en liten krigslist förstöra
hela majorens föresats.
Ändtligen kom gossen ridande in på gården och stannade vid
förstugubron. Majoren gick in i förstugan och hemtade en käpp, men
besynnerligt nog den allra klenaste, ty det skulle ju ej vara ett straff
för gossen, mot hvilken vreden svalnat så snart syster Emerentia
började sin dispyt, utan blott en sorts parad, för att visa fröken, att
majoren hade karakter.
Fröken såg hela manövern, men ville icke en gång tillåta paraden,
utan ropade till gossen: »du har dröjt oförskämdt länge med posten,
skäms du icke; det skulle riktigt glädja mig, om majoren gaf dig mycket
stryk.»
Majoren stannade liksom förbluffad med käppen i hand. Han hade
väntat att få höra förebråelser och böner, allt det der hade han härdat
sig emot, men att få medhåll af syster Emerentia, att han skulle göra
syster Emerentia ett nöje - det var alldeles för starkt. Han mottog
derför väskan utan att ens efterfråga orsaken till dröjsmålet och gick
in för att läsa upp den. Det var en lycka för syster Emerentia, att
tidningarne innehöllo en underrättelse om att ryssarne lidit ett
nederlag på några hundra man. Majoren uppläste punkten ljudligen och
kommenterade den på bästa sätt, så att inom kort hela ryska riket
var söndersplittradt och Finland svenskt. Ändtligen, sedan
tidningsnyheterna tagit slut, tog majoren till sina bref.
Det är nemligen att märka, att majoren sällan erhöll andra bref,
än hvilkas innehåll han viste förut, från några vänner, som hvarken
ville låna penningar eller hade något att fordra, och från några
aflägsna slägtingar, som bodde qvar i Finland och således voro i
majorens ögon förkastade varelser, de der voro »slafvar under de
förbannade ryssarne». Han blef derför Öfverraskad att få se ett bref med
adligt signet och som ej var något af de vanliga, och hastigt bröt han
brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
