Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 469
länsa sig på berättelser, hvilka eljest brände tillsammans i hans hjerta,
honom till en stor molest.
Jag kunde väl göra en hel mönstring af brunnssällskapet, men
åtnöjer mig med denna, emedan majoren fordrar min uppmärksamhet.
Då majoren smakade sitt första glas vatten höll det på att gå illa
för Ganymed. Den gemena stanken slog honom starkt i näsan och
han frågade med ifver, hvad det var för förbannad smörja man gaf
honom. Hade ej doktorn i hast förklarat, att det just var det der
helsogifvande som luktade så der vederstyggligt, hade Ganymeden
troligen blifvit döpt. Nu drack majoren i botten och teg, fastän det
mur-rade inuti hans själ.
Vattendrickningen fortsattes nu dag efter dag i samma takt, som
den börjat; hvarje morgon klockan precist sex samlade sig
brunnssällskapet från bondgårdarne i granskapet, der det hade sin bostad, vid
det lilla träskjulet, der helsans gud bodde i ett kar.
En mängd mer och mindre bleka personer, alla med ett starkt
syskontycke af tråkighet, och hvar och en i sin tur afhörande rådman
Klenqvists historier, promenerade i morgondusket långs efter de smala
gångarne, som ormade sig genom tallskogen, hvars träd genom en
beständigt fortsatt gytjekur befunno sig i det mest torftiga och knutiga
tillstånd.
Det var således en stor nyhet, då rådmannen en vacker morgon
berättade sällskapet, att en konstmakare ankommit, som på
eftermid-dagarne skulle »amysera» sällskapet med åtskilliga gymnastiska och
akrobatiska konster och stycken i de mest förvånande variationer.
Påföljande eftermiddag samlades brunnssällskapet, nästan mangrant,
i en bondgård, som låg ett stycke från helsokällan och hvilken såsom
inbyggd passade till skådeplats. Åskådarne hade sina platser i stugan,
på logarna och på några för tillfället uppslagna bräder; på taket hade
en skara af barn krupit upp, för att få se, riktigt se på herrligheten, och
rådmannen hade enkom hela påsar med konfekt till reds, för att
traktera damerna, hvarför också han beständigt vandrade omkring och
bugade och samtalade. Gubben såg så hjertans nyter och glad ut,
att man verkligen hade ett nöje af att endast se honom. Det är alltid
trefligt att se glada menniskor.
Ändtligen skulle då spektaklet begynnas; en svartmuskig bredaxlad
karl, klädd i ett slags tunik af urblekt sammet med rödslitna oäkta
guldgaloner, framträdde och bugade sig för det vördade publikum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
