Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 Berättelsert skizzer och noveller.
några usla trasor; ansigtet var så blekt, så blekt, de skäl maktiga ögonen
våta af tårar, silfverbindeln borta och håret i oordning.
Fröken Emerentia nalkades och frågade gossen hvarför han gret.
Han såg förundrad på henne, han var ej van vid medlidande och tog
hennes fråga blott som nyfikenhet.
»Hvarför frågar frun så?» frågade han tillbaka och torkade ögonen
" med tröjärmen; »se upp, pajazzo», tillade han i skämtande ton, »här
är herrskap.»
»Är du ryss?» frågade majoren vidare.
»Nej, bäste herre, jag är svensk.»
»Hvarifrån?»
»Från Stockholm.»
»Jaså; hur f-n har du kommit till ryssen?»
»Jo, mina föräldrar lemnade mig till honom, derför att de icke
kunde föda mig hemma.»
»Stackars barn», suckade fröken Emerentia; »far du inte illa?»
»Å nej», svarade gossen; »då jag gör mina saker bra, så får jag
mat, men om jag bär mig dumt åt, får jag stryk.»
»Har du fått stryk nu?» frågade fröken.
»Ja litet, men jag får väl mer när folket gått», tillade han och
en ny tårflod trillade ner för kinderna.
»Stackars barn, stackars öfvergifna barn!» sade Emerentia.
»Hvarför får du nu stryk?»
»Jo, ser ni», sade gossen, »herr Iwanow sade, att jag skulle skjuta
på en vacker flicka, men jag sköt på en gammal fru i stället, som var
nästan lik er.»
»Får du stryk för det, arme gosse?» yttrade fröken; >får du stryk
för det att du sköt miste?»
»Nej, inte för det, nej, jag sköt icke miste.»
»Nå, hvarför gjorde du inte som man sagt dig?»
Gossen kastade en nästan förebrående blick på fröken. »Som
man sagt mig?» återtog han; »jag hade ämnat att göra det; men då
jag spänt bågen fick jag syn på den gamla frun, hon såg så god ut,
jag tyckte, att hon var som min mor, då hon var god mot mig; jag
höll mest af henne, hon var vackrast af dem alla, hon satt der visst
och beklagade den stackars gossen, och jag sköt på henne.»
»Tack, min gosse lilla; det var på mig du sköt, du skall ej ha
gjort det för inte, se här» (hon ville ge honom penningar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
