Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 473
»Nej, min fru, jag får ej taga emot penningar, då får jag stryk.»
Majoren hade, mot sin vana, varit tyst under detta samtal; men
nu bröt hans vrede bommen. »Hvar är den förbannade rysshelveten?»
skrek han högt. »Konstmakare Iwanow, kom hit!»
Konstmakaren, som trodde att en apa sluppit ur buren eller
någon annan olycka händt, skyndade fram till stället, men stannade
plötsligen, gripen i armen af den vredgade majoren. »Hör du, elemenskade
bandit, hur vågar du att slå gossen och en svensk gosse till på köpet,
din ryssracka; jag skall lappa om din lekamen, din skurk, så att dina
knotor ska knaka i dig, din gemena kalmuck.»
Herr Iwanow, som förr trott att sol och måne skulle ramla ner,
än att få ett sådant tilltal för en pojkes skull, blef förlägen och kunde
ej svara strax, utan började stamma. Majoren i sin ifver grep saken
an och fortfor att under de grufligaste eder fråga med hvad rättighet
han medförde gossen, ville se hans prestbetyg, ville qvarhålla sällskapet
till dess herr Iwanow gjorde reda för sin behandling.
Herr Iwanow hade ej riktigt tydliga begrepp om vår svenska
lagskipning, utan fruktade att en hel hop kunde hända honom,
isynnerhet som han af majorens orden och mustacher trodde sig ha för sig
en af dessa, som i hans fädernesland hafva makten. Han föll derför
till fota, helst som han ej kunde redogöra för sitt fögderi, och då han
dessutom ej fick många ord fram för den rasande gubben, och denne
slutligen erbjöd sig friköpa gossen ur slafveriet mot hundra rdr banko,
ingick herr Iwanow på saken, och fröken Emerentia hade sin brors
rysshat att tacka för en skänk, som hon värderade mer än man skulle
trott.
I triumf, liksom efter en vunnen seger, vandrade majoren
derifrån med sin syster; och Ludovico, så kallade sig gossen, följde med
dem.
Hela brunnssällskapet skrattade åt den kuriöse majoren och hans
underliga syster. Mamsell Gallsten fick en ny historia, som kunde
hinna blifva lång och intressant inom vintern, och rådmannen ett barn
till, som han kunde traktera med sviskon och mandel.
Brunnsterminon var redan nära slutad när en förnyad bjudning
ankom från baron Nordenhjelm, den der gamle vännen och
krigskamraten, och majoren med syster Emerentia afreste på sagd dag. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
