Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 Berättelser., skizzer och noveller.
kuskbocken satt lille Ludvig, nu iförd bättre kläder än förut. Han fick
följa med för att öppna grindarne, hvartill han ock skickade sig väl.
Fröken Emerentia skrek mera än en gång till när den vige gossen i
ett hopp var nere på vägen för att öppna grinden och under starkaste
farten hoppade åter upp på vagnen; men den lille luftspringaren såg
så glad och fryntlig ut; hans blå ögon logo så skälmaktigt, att sjelfve
majoren ej kunde bli ond på honom.
Tvärtom hade fröken förmärkt, att majoren liksom blifvit en ny
menniska, antingen det kom sig af »vattnet allena» eller derför att
han nu hade en varelse, som slöt sig riktigt hjertligt intill honom.
Majoren hade också verkligen blifvit förändrad, han disputerade ej så
mycket som förr, han var saktmodigare och tåligare, och mot lille
Ludvig hade han intet att anmärka.
Man talar mycket om ormars förmåga att tjusa, det är en olycklig
förmåga. Men hvad förmår ej ett par oskyldiga barnaögon? Mail blygs
att låta dem se sina dårskaper; de återspegla så klart hvarje tanke,
hvarje känsla, och jag tviflar på, att menniskorna skulle begå brott,
om de bodde i rum, der hvarje vägg afspeglade deras handling; de
skulle se sig sjelfva och blygas. Så var det äfven med majoren; han
såg framför sig ett barn, rent och godt, uppväxt ur samhällets lägsta
klass. Det var ett gräs, som sträckte sina gröna blad mellan springorna på
statens förruttnade golf, hvilket nedifrån frätes af svamp och der hvarje
tilja darrar af de mäktiges tunga steg, utan att någon tänker på att
se efter, huru det står till inunder och om ej förruttnelsen tar
öfverhand om golfvet brister.
Det var en stor fest på Millesholm, emedan baronens svägerska, den
unga och sköna Euphrosyne Stålsköld, firade sin förlofning med
fidei-kommissarien till Svanehult och Sjöglinge, grefve Stjernefall.
Den som sett fideikommisserna med sina parker och trädgårdar,
sina. slottslika åbyggnader, der smak och prakt voro förenade, skattade
fröken Euphrosyne lycklig; men den, som blott såg fästmannen skulle
göra tvärtom. Det var en yngling, som ifrån vaggan vetat med sig,
att han var fideikommissarie, som redan vid tjugufem års- ålder njutit
lifvet till vämjelse och fann det så ödsligt. Han stod liksom på ett
slagfält, öfverströdt med förslitna och söndersprängda njutningar. Det
var död rundtomkring.
Då majoren, som för tillfället var klädd i arméns uniform och
således prålade med röd krage och gula mattor i epåletterna, kom fram,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
