Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludvig gjorde som hans vän båd, och vännen sprang bort; det
dröjde likväl ej länge förr än han hörde flera personer nalkas dörren
och baronen med ett par betjenter trädde in.
»Hvad är det för en gosse?» frågade han betjenten.
»Jag vet ej, herr baron.»
»Hör du, pojke, går du här och stjäl. Hör, Sikman, tag och vräk
ut honom; man bör strängt straffa det första brottet», tillade han för
att gifva sin handling moraliskt värde; »kör bort pojken och gif honom
något till bästa.» Detta var nemligen en term, som han använde då
han ville ha någon afstraffad utan att sjelf låtsa veta af det.
Betjenten fattade Ludvig i armen, förde honom ner och slog
honom; men till all lycka intresserade detta göromål föga Sikman,
och Ludvig slapp således att blifva misshandlad fastän han med skymf
och nesa blef utkörd på bakgården, der han satte sig på fotsteget till
majorens gamla vagn och gret bittert.
Det dröjde länge innan Adolf kunnat uppsöka den främmande
gossen, men ändtligen fann han honom. »Stackars Ludvig», sade han
och klappade sin räddare, »stackars Ludvig, allt det der lider du för
min skull. Det värsta är», tillade han, »att jag icke vågar tala om
händelsen, då finge jag aldrig gå i parken. Nå, gråt inte, Ludvig lille.»
Ludvig såg opp med ett gladt leende, förolämpningen var redan
glömd och han torkade tårarne ur sina ögon.
»Det gör ingenting, min lille gode herre, endast ni håller af mig
och en gång säger, att jag var oskyldig, att jag inte ville stjäla.»
»Ja, ja, det skall jag göra», mente Adolf, »det skall jag göra,
lille Ludvig; ja, jag skall hålla af dig så länge du lefver, bara du inte
gråter eller är ond på mig - kom ihåg jag heter Adolf - då du
kommer hit igen, så fråga bara efter Adolf.»
Så tröstade gossarne hvarandra och Adolf gick ej ifrån sin nye
vän förr än qvällen började skymma och gästerna att fara sin väg;
då sprang han åter upp till slottet.
Femton år hade förflutit, och de personer, hvilka jag omtalat i
det föregående, hade förvandlats från barn till män och från män till
gubbar. Oaktadt all sin oro, alla de strider den födt och åter
fördränkt, flyter tiden dock omärkligt förbi oss. Så hade det också
skett dem.
Wetter ber gk, Berättelser, skizzer och noveller. o l,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
