Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 Berättelser, skizzer och noveller.
allt, barn, fäder, allt med ett ord; nå vidare, negociationen afbröts
således?»
»Visserligen icke, herr baron, men den blef något dyrare; han
sade, att han var bortskyldig två hundrade riksdaler och nödvändigt
måste ha så mycket.»
»Det är bra mycket», mumlade baronen, som gerna sparade på
sina utgifter, »men får gå, köpet må vara sagdt - två hundra
riksdaler!» - Baronen gick till sin chiffonier. »Se der, tag dem; men
förhasta dig inte och gif ej karlen penningarne förr än du fått varan.»
Kammartjenaren gick och baronen försjönk i djupa begrundningar.
»Det är rätt underligt», yttrade han slutligen vid sig sjelf, »att befinna
sig så här ensam. - Adolf har öfvergifvit mig; han nästan tycks
förakta mig - och hvad gör det, ingen vet deraf, det ligger i hans
intresse att åtminstone synas älska sin far, och hvad behöfs mera. Vi
äro alla isolerade, en hvar arbetar för sig; jag för mig och han för
sig - ha ha ha!» skrattade han bittert. »När det stora slinter
undan, måste man roa sig med leksaker; man har intet annat qvar än
en och annan leksak, och allt kan man få för penningar.»
»Det var en tid», återtog han efter en stunds tystnad, »det var
en tid jag hade vänner - och de stackars kräken hvad de blefvo
bedragne! - De skreko, att jag var en falsk vän - de narrarne,
hvem hade sagt dem, att jag någonsin varit deras vän! Jag var en
gång utropad som en fosterlandsvän - att jag ville afskaffa missbruk,
ville folket väl; det var inte min mening, och inte rådde jag för att
folket gick efter näsan; ha ha ha, det är roligt att så der se tillbaka
ibland på sin lefnad. Man må säga om mig hvad som helst, slug
har jag varit; men det är förbi - de känna mig nu litet hvar och
akta sig - deri göra de rätt.»
»Såg du», frågade Adolf sin vän, magister Ludvig Stensson (ett
namn, som majoren hittat på och som han antagit), »såg du,
Pingstdagen, den sköna flickan, som gick till skrift i Maria?»
»Nej», svarade Ludvig småleende, »jag officierade icke och
betraktade ej enhvar så noga; men min gode vän löjtnanten hade sina
lekamliga ögon med sig, och jag kan således af honom få en beskrifning
på henne.
»Du kan ej föreställa dig», började Adolf? som nyss ingått vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
