- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
490

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49° Berättelser, skizzer ack noveller. .

karlen aflägsnade sig. »Nå», fortfor hon och satte ljuset på bordet,
»min unge, vackre herre, tala ni fritt] ut, här är ingen som hör oss,
derinne sitter väl en flicka, men hon förstår sig icke på sådant.»

»Är ert namn Mandelqvist?» frågade Ludvig.

»Ja, till herrns tjenst», svarade gumman.

»Ni har i förgår hos er mottagit en flicka, som är sexton år
gammal och som heter Theodora - är det ej så?»

»Jo visst, söte herre, men -»

»Jag vill se henne.»

»Se henne», upprepade gumman, »å ja, det kunde väl gå an, men
flickan är ej min, utan tillhör en förnäm herre, så att -»

»Nog derom, jag vill se henne, jag skall säga er resten sedan.»

»Gerna, mycket gerna, men herrn får inte skrämma det stackars
barnet, hon är så blyg och rädd af sig, så att hon riktigt måste narras
å stad.» Med dessa ord gick hon in i nästa rum och återkom snart
med flickan. »Det är en herre, Dora lilla, som vill tala vid dig», sade
gumman; »var inte rädd, det är en så god och beskedlig herre.»

Nu framförde hon den sköna flickan, som stod der blyg och
darrande och slog ner de vackra ögonen.

Ludvig kunde ej annat än instämma i sin väns yttrande. Något
på en gång renare och skönare hade han ej sett; han räckte sin hand
åt flickan, som, kastande en blick på hans redliga ansigte, strax och
med häftighet fattade den, liksom hon instinktlikt känt, att hon träffat
en gammal vän.

»Theodora», sade Ludvig, och såg in i hennes blåa ögon,
»Theodora, du heter ju så?»

»Ja, herre!» hviskade flickan.

Ludvig knäppte upp ytterrocken, så att hans presterliga drägt blef
synlig, och sade: »Theodora, det är blott åtta dagar sedan du inför
Guds altare förnyade ditt döpelseförbund, är du ännu ren ? är du ännu
god som ett barn? Se på mig, flicka, och besvara den frågan.»

Flickan såg upp på honom och svarade: »ja, herre, ja, inför Gud,
jag är ett barn.»

»Du ser mitt stånd», fortfor Ludvig, »du tror mig ju och lyder
mig då jag vill dig väl.»

»Ja», sade flickan, »jag vill lyda er, ni ser så god ut, alldeles som
ett godt barn.»

»Gifve Gud du hade rätt», fortfor den unge presten rörd, »Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free