Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning» 491
är, Theodora, i ett hem vist. för förderf och last, man vill locka dig till
synd; vill du bli en rik, prålande synderska, så blif qvar; vill du bli
en fattig men ädel qvinna, så följ mig.»
Flickan tvekade, men gumman icke så. Hon uttömde i hast en
mängd försäkringar om sin ärlighet och välvilja för flickan.
Ludvig lät henne tala ut. »Hvart skall ni gå om en timme?»
frågade han med lugn värdighet. »Jag skall säga er det, ni skall föra
denna flicka till en rik, förnäm herre, som bor på Drottninggatan
n:o -, en trappa upp, det var hans kammartjenare, som smög ut
när jag - kan ni neka?»
Gumman tvekade.
»Ni ser således min fru, att ni är röjd. Känner ni Wannqvist?»*
frågade Ludvig med allvar i blick och åtbörd.
»Ja-a», yttrade gumman med ett slags suck och teg.
»Nå, mitt barn», fortfor presten till flickan, »har du gjort ditt val:
öfverflöd och synd, fattigdom och dygd, du står på skiljovägen, välj
den bästa.»
Theodora betraktade honom länge stillatigande, hon liksom
profvade hans anletsdrag, om de öfverensstämde med hans ord,
slutligen sade hon: »ja, herre, jag följer er; bedrar ni mig, så straffar er
Gud!»
»Tack, Theodora, för det ordet», sade Ludvig; »om jag bedrar
dig, så straffar mig Gud. Kom!»
Han förde nu flickan med sig utan att gumman vågade protestera.
Ludvig beledsagade Theodora till en fru af sina bekanta, för hvilken
han förut, utan att dock röja namnen, omtalat händelsen och hos
hvilken han bedt om en fristad för den stackars flickan. När han infört
henne der och den goda frun, som sjelf hade flera barn, emottagit
henne som ett af dem, fattade han ännu en gång hennes hand och
sade: »farväl, Theodora; tror du mig nu, tror du nu, att jag velat dig
väl?»
»Ja, jag tror det», sade flickan och såg sig omkring i de snygga
rummen, der en hel familj hade sin trefliga bostad; »ja, nu tror jag
er, ni är en ädel menniska.»
Det var en regnig afton då detta tilldrog sig, gatorna voro mörka,
blott här och der upplysta af en usel lykta. Samma afton gick baron
* Den tiden polismästare i Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
