- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
492

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492 Berättelser; skizzer och noveller.

Nordenhjelm den äldre fram och åter i sina rum, väntande på den
sköna flickan och hennes fostermor. »Jag begriper ej hvar Melker
tagit vägen», yttrade han halfhögt för sig sjelf, då den dyrbara
bord-studsaren slog tio. Vaxljusen, som stodo i de stora silfverstakarne,
upplyste rummet klart, och deras strålar bröto sig i tusen riktningar
mot speglarne och de glänsande förgyllningarna. Baronen smög som
en ande frarn och åter med ljudlösa steg på den turkiska mattan, som,
lik en blomstertapet, mjuk och elastisk, låg utbredd för hans fötter.

Ändtligen hörde han steg i yttre rummet, hans hjerta klappade
af en sjudande passion och han gick mot dörren; den öppnades
slutligen, men han for förskräckt tillbaka, då ett vildt rödblått ansigte
tittade in och en person inträdde, klädd i en usel sjömanskavaj.

»Hvem är ni?» ropade baronen och gick baklänges, för att fatta
klocksträngen, men den främmande grep honom hastigt i armen och
sade: »ha ha, inte så brådtom heller; jag vill tala vid dig litet
grann.»

»Hvem är ni?» frågade baronen, kännande en dödskyla ila genom
sina lemmar; »hvem är ni?»

»Du känner ej din svärfar, din dumme skurk», sade mannen, och
kastade med otrolig styrka baronen baklänges ned på en soffa. »Ser
du, jag har fått reda på dig! du har bedragit rnig på nästan alla
penningarne och blott gifvit mig en spottstyfver för flickan.»

»Min vän», hastade baronen att säga, »då har min betjent stulit
penningarne. Du skall få mer än man lofvat. Har du ej fått
penningarne, så är det ej min skull; jag har riktigt lemnat dem till
Melker.»

»Tig!» yttrade mannen; »jag har ej kommit hit, för att få
penningar, för, ser du, jag har ångrat mig, jag har betänkt mig, der har
gått ett ljus upp för mig, jag vill endast hindra dig; du skall ej
förföra mitt barn, du skall aldrig mer locka den fattige in i förderfvet med
dina penningar; - tyst, låt mig tala. Ser du, Gud har gjort dig rik,
mig har han gjort fattig; Gud har gifvit dig vett och förstånd framför
andra menniskor, jag deremot har ingenting lärt, har från barndomen
lefvat bland liderligt folk och har blifvit liderlig som de andra. Huru
har du begagnat din lycka? Jo, för att locka den fattige ned i helvetet,
för att med dina usla pengar störta honom i evigt förderf; du har
icke varit nöjd med att synda ensam, du ville draga flere med dig dit
ner - »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free