Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 4^5
att hon är undanryckt förderfvet, och om du är min vän, som du är,
så tror du mina ord.»
»Ja», sade Adolf, och såg dystert ned framför sig, »du tror mig
icke, du fruktar, att jag skulle öfvertaga min fars roll.»
»Icke just det», svarade Ludvig småleende; »du kan ej bli
hennes förförare med beräkning; men du är ej ännu nog lugn, nog
sansad, du har ej reda på dina passioner, du kan ej tämja deras stormar,
du skulle förgå dig, du skulle lida och kanske göra äfven henne
olycklig.»
»Men», sade Adolf, »om jag ville ärligt fria till flickan och gifta
mig med henne?»
»Det bör du ej göra», yttrade Ludvig.
»Bör jag ej?» frågade Adolf, högst förundrad, »och detta säger
du - du, som sjelf af alla krafter arbetar för de lägre klassernas
emancipation, som så gerna ser att alla få lika rättigheter, att
jem-likhet skulle finnas.»
»Ja, du har rätt», svarade Ludvig och smålog åt sin väns hetta;
»men jag tror likväl, att du ej bör tänka på att gifta dig med flickan.»
»Du är mig en gåta», sade Adolf, icke utan en anstrykning af
missnöje.
»Gåtan är lätt löst, bäste Adolf», började Ludvig. »Låt vara, att
ståndsskilnaden i sig sjelf är en chimére, att alla menniskor ega lika
rättigheter och lika menniskovärde; men ser du, denna chimére är
ännu en af de krafter, som framdrifva händelsernas hjul, och upphör
ståndsskilnaden, så stannar hjulet. Är det för dig verkligen nog, att
din hustru är en god, oskuldsfull och skön menniska; fordrar du icke
mera af henne, fordrar du ej bildning, talanger af henne? Med ett
ord, du fordrar, att hennes själ äfven i kunskaper skall stå i ett visst
proportionel förhållande till dina egna kunskaper, din egen bildnings
grad. Äktenskapets lycka består ej endast i kärlek, den beror äfven
på vanor och seder; du fordrar harmoni i allt, ända från
öfverensstämmelsen mellan lynne och hjerta, ända till sättet att gå, att bära
hufvudet, att nyttja händerna och att tala. Du fordrar harmoni i idéer;
ty hvad är kärlek annat än den innerligaste, den sannaste vänskap,
och hvad är den utan denna: blott ett sinligt rus, som förgår. Men
vänskap och kärlek äro ej annat än en utvexling af känslor, af idéer;
och huru vill du vexla med den, hvars mynt äro slagna efter en annan
myntfot än din, som hafva annan halt och annat värde; allt måste då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
