Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 Berättelser, skizzer o~ck noveller.
gå i bråk: du kan ej räkna jemnt med henne. En annan sak är att
söka befordra det lägre folkets emancipation. Man fattar detta ord
oriktigt, om man dermed menar, att man på en gång bör frigöra
massan från sitt betryck - äfven detta är en vacker idé, men låter ej
utföra sig, emedan massan ej eger förmåga att bibehålla sin frihet och
ej förstånd nog att försvara den mot list och våld. Men ett sätt finnes
att emancipera folket, och detta är att upplysa det, att sprida bildning
och ljus bland massorna, att bereda det på en tid som skall komma,
då folket är allt och allt är till för folket. Historien har visat, att
massan ofta brutit sina fjettrar, men alltid blifvit insmidd i nya. Men
när den en gång lärt sig huru dessa bojor äro beskaffade, då folket känner
hvarje nagel, som sammanhåller dem, hvarje skruf, som trycker, då
löser det af sig sin tvångtröja och är fritt, varaktigt fritt, emedan det
ej låter pålägga sig nya. Du ser således, att mina idéer om
emancipation ganska väl förlika sig med mina tankar om ståndsskilnadens
nödvändighet.»
»Ja, jag finner det», yttrade Adolf med nedslagen blick.
»Det gör mig ondt», sade Ludvig, och hans utseende förrådde
hjertligheten af detta hans yttrande, »det gör mig ondt om jag gjort
dig sorgsen, om jag bedragit din väntan, men en högre pligt än
vänskapens befaller mig här, jag kan ej handla annorlunda, jag måste
tala så, ty jag tänker så.»
»Det är dock mycket hårdt», sade Adolf, »hårdt att blifva
beröfvad sina käraste förhoppningar.»
»Ja, jag vet det», svarade Ludvig och fattade sin väns hand;
»men är det dock icke ännu hårdare att en gång få ångra sig, att en
gång få se tomheten af sina ungdomsdrömmar; är det ej bättre att
förekomma än förekommas, att på förhand inse sitt misstag och rygga
tillbaka i tid. Då återstår ännu något litet af den förgyllning, som
glänste i våra ögon och vi tvingas icke då att förakta det vi fordom
älskade.»
»Du har rätt», sade Adolf, »du har rätt, Ludvig, jag vill behålla
något af förgyllningen qvar. Theodora skall bli mitt ideal af
qvinlig oskuld; jag får älska henne, är det icke så? det är ju intet ondt
deri?»
»Nej, visst icke», svarade Ludvig; »men älska blott idealet och
&ök ej efter sjelfva flickan. Var emellertid öfvertygad, Adolf, att jag
skall sörja för flickan, som en bror, att jag skall söka att göra allt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
