Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49$ Berättelser, skizzer och noveller.
»Å ja, jag känner dina åsigter», sade fröken Emerentia, litet
stucken; »jag känner mycket väl min käre brors liberala åsigter i det
fallet; man kan ej vänta bättre af den, som är uppfostrad bland
knektar.»
»Tig, syster Emerentia!» började majoren, mera retad, än han
nu på senare tiden plägat blifva; »tig, säger jag! Knektar? hvad menar
du med det? Är det ej knektarne, som få offra lif och blod mot
fosterlandets fiender? som under tusende försakelser måste kämpa för
dig och andra kaffedrickande gummor, som sitta hemma med sina
träbeläten till englavarelser? Knektar, sade du, syster Emerentia; låt bli
att tala om det kapitlet.»
»Ja, men du kan väl inte neka, att du har allt för vidsträckta
begrepp om hvad som går an för en yngling», yttrade fröken, som
fann att hon kommit att vidröra en ömtålig sträng.
»Alltför vidsträckta?» upprepade gubben åter försonad. »Ja ja,
du har kanske rätt. Men ser du, jag rör ej upp himmel och jord,
om en pojke blir kär och bär sig dumt åt, bara han ej bär sig gement
åt - derpå göra ni ingen skilnad, utan skära allt öfver en kam -,
och det kommer sig deraf, att ni icke känna verlden, utan döma den
efter hvad ni läst i böcker. Ack! syster Emerentia, jag har känt
många både karlar och qvinnor, som i dina ögon skulle varit en
styggelse, skulle kallats fallna, förtappade varelser, och som, det oaktadt,
voro tusende gånger bättre än dina dygdemönster, så kallade ädla
själar, som aldrig förgå sig, derför att de blott tänka på sig sjelfva;
man skall icke döma efter ytan, syster Emerentia, icke döma efter
handlingen, utan efter hjertelaget.»
»Å ja, du kan hafva rätt», sade fröken; »men du kan icke heller
förundra dig öfver, att ett fruntimmers åsigt af lifvet betydligt skiljer
sig från den, som en gammal major har; vi hafva sett lifvet från olika
sidor. Men som bevis på att Ludvig ej tänker på sig sjelf, då han
ber oss dra försorg för flickan, är, att han uttryckligen begär, att vi
ej skola uppfostra henne till mamsell, han ber endast, att hon skall få
lära sig hushålla och väfva litet, för att en gång kunna bli en
hederlig daglönares hustru; det der bevisar ju tydligen . . »
»Ja, att Ludvig vill öfvertyga oss, att hans handling är af
menniskokärlek; åh, det der känner jag nog», skrattade majoren, »en koja
och ett hjerta, litet potatis och sill, bara fattigdom och kärlek, det
förstås; men pass på, då gunstig herrn blir gift, om han icke, med all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
