Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skråköpings sällskapsnöjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 Berättelser, skizzer och noveller.
»Jag ser i morgon några vänner hos mig, och bror skulle göra
mig och min hustru ett särdeles nöje, etc. etc.» Då kan man vara
säker att det går hederligt till. Gubben är en hedersman, som
lagsöker sjuåttondedelar af stadens invånare, bysätter en sextondedel och
häller vin i de återstående, ty han är stadens förnämste vinhandlare
- rned ett ord, en galant, hederlig, allmänt älskad och aktad farbror.
Bordet svigtar af silfver; på bränvinsbordet stå tio till tjugu olika
småfat med tilltugg till den välsignade supen. Sällskapet tränges der
som en fårskock kring en löfknippa; den ena svarta frackryggen
skymmer den andra, infallen regna om hvarandra, och menniskokännaren
kan studera hundra olika sätt att tugga smörgåsar.
Efter en stund är stormningen slut. Det lilla bordet med spildt
bränvin, en och annan ostbit, en afbiten anjovis, en hop halshuggna
rädisor, med sina gröna armstumpar utsträckta efter räddning, och i
midten bränvinsflaskan med kommendörsbandet - ser ut som ett
bataljfält, eller snarare en batalj tafla (som alla äro lika hvarandra), med
kringkastade vapen och lik samt en segrande fältherre på en hvit häst
i förgrunden och härskarorna i bakgrunden.
Bland kroppens nödtorft är det endast sådant, som förvaras på
buteljer, som kan ernå en sorts riddare värdighet med kedjan om halsen
och hederstecknet på bröstet; denna heder erhålla de visserligen för
innehållets skull, men också derför att de äro korkade. (Detta utan
att vilja alludera på herr ekonomiedirektören, som fått Vasen genom
att nedlägga medborgerlig förtjenst i en stor kompost och en
stengär-desgård.)
Det manliga sällskapet har nu vändt sig om och presenterar idel
hvita västar, och beger sig sålunda till »damerna» för att konvojera
dem till bordet. Detta sker med fara för några par att fastna i
dörren; värden beklagar en hop herrar, som stå i klump, att damerna
icke räcka till; der finnes blott tretton damer, men trettiofyra herrar;
således bli tjuguen lottlösa. Detta är en verklig förlust - tänk hvad
det skulle vara att få utföra fru borgmästarinnan, en liten fet fru, med
bjert röda blommor i negligéen - eller hvad den der inrättningen i
i nacken, som nu brukas, egentligen heter - eller långa
stadsfiskal-skan! o. s. v.
Nu är det en sed hos oss, att det går efter rang och värdighet
att leda ut damerna till bordet och sitta bredvid dem vid bordet;
likaledes kommer man i Skråköping ej till något anseende, förr än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
