Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strumpväfvarens barn. 545
i dyn och utan kärna, nästan utan grenar, ännu envist lefva och med
sina få blad vifta i vinden.
»Hvilka är det som ligga här?» frågade hennes nåd.
»Bara fattiga», blef herr Gribergs svar. . »Men här är min sann
ett sorts monument här också - låtom oss se - Strumvefvaren
Pet: J: Martell - jaså - det var en supbult, som jag kände, Martell
med röda näsan - jag mins honom från den tid jag gick i skolan.
»Strumvefvaren» skall vara strumpväfvaren - det är säkert någon
välaktad medbröder på krogen, som satt upp monumentet; besynnerligt,
att kyrkorådet tillåter sådant.»
»Man har åtminstone icke kunnat stafva svenskan grammatikaliskt»,
yttrade hennes nåd.
»Lille Albert, det käns kyligt, häng på mig schalen.»
Detta var en befallning, som så till vida liknade de fleste, att den
var lättare att gifva än att verkställa. Pappa Albert sträckte på sig
alldeles förskräckligt.
»Nå, tag hit den då -du är inte öfvad med dylikt, lille Albert.»
»Vi hoppas», yttrade herr Griberg, »att herr hofjunkaren och
hennes nåd i morgon skola ha en så rolig dag, som vi här i vår lilla
vrå kunna erbjuda. Vi skola i morgon se på vår verkstad och så
resa vi ut till Strömsbro, der man anlagt ett bomullsspinneri, men jag
mins inte precis huru många spindlar; men det går raskt undan. Jag
har nästan lust att anlägga ett sådant, jag med», tillade herr Griberg
vårdslöst; »det betalar sig.»
Herr Stanly var ärfd styresman för herr Gribergs
jernförädlings-verk, och för öfrigt en gammal butter John Bull, till figuren
sådan han förefinnes på de engelska karrikatyrerna. Han gick dagen
i ända i verkstäderna i en blårandig kort rockjacka, som med knapp
nöd skylde tyngdpunkten af hans feta lekamen, och han bröt illa.
»Hvad vara för galenskap? Jag fråga - svara Anders, du vid
hefeln.»
»Jo, si fabrikören har befalt, att vi skulle löfkläda på Stolarne.»
»Lefkläda - hvartill?»
»Jo, främmande från Stockholm har kommit.»
»Främmande, det är, god dam - - annamma, inte anna än
spektakel - komma hem, lefva i sos och dos och bjuda främmande.»
Med dessa ord aflägsnade sig herr Stanly för att pådraga en
anständig rock.
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
