Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 Berättelser, skizzer och noveller.
Detta hade riktigt skett, dä fabrikör med fru och sällskap,
bestående af hofjunkaren med fru samt deras tre fröknar döttrar och
en son, som för närvarande studerade vid akademien till jurist,
anlände.
»Gog dag, käre Stanly - det är min verkmästare.»
»Are you quite well to day, perfectly», blef dennes korta svar.
»Godt, käre Stanly. Akta sig, mina damer, för dessa hjul och
trissor, man kan lätt haka fast, och då är det gjordt. Se så.»
»Bevars, det är väl ej farligt.»
»Åh nej, inte för den, som är van, men ändå händer det ibland,
att en och annan drumlig pojke mister en arm eller ett ben, men det
är deras eget fel.»
»Men kunde man inte sätta något litet hinder för de der
remmarna, mellan och under hvilka pojkarne springa som spolar», sade
hofjunkaren.
Patron såg dit åt. »Åh ja, kanske - vi tänkte en gång på den
saken, då en pojke miste arrnen der borta, men sedan ha vi glömt det.»
»Man behöfde inte mer än ett par smala bräder, så vore allt
hulpet», yttrade hofjunkaren, som ryste ända i djupet af sin fettmassa.
»Det är ändå Guds försyn, som är det starkaste värnet mot all
fara», inföll hennes nåd, väl svepande schalen om sig.
»Ja, det är sant, lilla Ottiliana; men visst borde det vara
någonting, som skyddar arbetaren, isynnerhet då barn användas, nemligen
så vida ett sådant skydd icke på något sätt är hinderligt för arbetet
vid maskinen - visst kunde de der surrande hjulen betäckas med
t. ex. en jernbygel, så att, om en snibb af kläderna kom i, icke
ovilkorligen menniskan skulle följa med.»
»Hu, du talar, så att jag ryser.»
»Åh, det går mycket fermt», inföll patron skrattande. »Se här!»
och han kastade sin silkesnäsduk på kuggdrefven. Inom ett par
sekunder kom han fram söndertrasad och oigenkänlig.
»Hu, det är ändå farligt; men det var ju synd om er vackra
näsduk», sade hennes nåd.
»Bah! - jag kom öfver ett helt parti äkta Vestindiska i Hamburg
för bagatellpris.»
»Här är en borrmaskin.»
»Nej, det är en schtempel att schlå hål med», inföll herr Stanly.
»Jaha, stämpelmaskin; - jag går verkligen så sällan hit, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
