Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54§ Berättelser, skizzer och noveller.
tigt hus med luftiga, sunda salar, vackra maskiner, noggrannhet i allt,
ordning, snygghet, och, som produkt af allt detta, garn som var
frun-timmernas förtjusning. Vid en spinnstol stod lilla Anna, hon, flickan
med det bleka ansigtet. Beständigt samma rörelse, beständigt samma
sak, hon gick der som en del af den omedgörliga maskinen, som surrade
oupphörligen och ej gaf någon rast eller rö.
Hon och alla voro nyfikna på de främmande.
Herr Jarlin redogjorde för hvarje olika operation, han kunde det
utan att gå in i floskulösa förklaringar - allt föll så enkelt, men ändå
så intressant.
»Det var en hygglig flicka, den der», sade hennes nåd.
»Den?»
»Ja, den der bleka; det var ett par ganska förtjusande ögon.»
»Ja, det är en snäll och beskedlig flicka», sade herr Jarlin; »men
hon skall gå till skrift snart, och det är svårt för fabriken.»
»Ja, de få väl ej tid.»
»Ah jo, de kunde väl få, om någon viss tid vore stadgad för
arbetet; men det ega vi icke - de arma barnen måste arbeta hela
dagen och få ej läsa något.»
Nu stannade maskinen.
»Hvad? är det slut?»
»Det är middag, de ha en half timma på sig. Behagar ej
herrskapet komma upp till oss, vi bo trångt, men. välkomna ändå i vår
boning.»
»Men kan inte herr Jarlin låta dem få någon liten tid att lära
sig någonting?»
Herr Jarlin ryckte på axlarne., »Olyckligtvis, nej. Vi sakna en
lag, som bestämmer tiden för arbetet på fabrikerna. Detta gör, att
egaren kan forcera huru han behagar, och den, som forcerar mest,
urjdersäljer den, som icke forcerar. Det är en kapplöpning, som kostar
tusen stackars barn hela deras framtid.»
»Men det der bör du komma fram med, lille Albert, på riddarhuset»,
yttrade hennes nåd.
»Det strider mot fabriksintresset», sade herr Jarlin. »Då detta
endast afser att vinna penningar, vill det ej förlora en sekund af
arbetstid; det beklagar ej mera än en sak, den nemligen, att det måste
använda lefvande varelser, som måste äta, dricka och sofva. Rent
taget så skulle fabriksintresset helst vilja vara utan all menniskohjelp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
