Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55° Berättelser] skizzer och noveller.
sin mors oböjlighet och var på detta sätt en temligen hel karakter -
de fleste man får se äro blotta fragmenter eller illa hoplappade bitar
af karakterer.
Han förestod nu borgmästeriet i den lilla staden, under det att
borgmästaren var på riksdagen i sin tredubbla egenskap af
representant för sin egen stad samt Luleå och Engelholm; ty det finnes ingen
klass i verlden som lägger mindre vigt vid lokala intressen än
borgerskapet i en hop småstäder. Man får vid hvarje riksdag inom
borgarståndet se män, som skulle representera tvenne olika städers intressen,
af hvilka det ena pekar i norr och det andra i söder; men det gör
platt ingenting. En borgmästare eller borgare i en stad, som ligger
midt på torra landbacken, är ett ganska passande ombud äfven för en
stad som ligger vid kusten. Jag vet ej, om Barthélemy är
representeradt; men vore det med på riksdagarne, ville jag föreslå, att staden
Gustavia skickade hit en plantageegare, som äfven kunde representera
t. ex. Östersund.
Emellertid, för att icke utsätta oss att klandra Rikets Ständer, så
nämna vi i förbigående, att borgmästaren till all lycka var borta och
vice häradshöfdingen satt i rådhusrätten.
»Den der herrn är ny - en ny qvast sopar alltid rent», yttrade
gamle Stockengren till sin granne, handelsmannen och borgaren Krakel,
under det att de begge på stadskällaren på eftermiddagen togo sig en
liten tuting.
»Att han inte skäms fälla Griberg att gifva underhåll åt den der
pojken, som kom i maskin med handen», sade herr Krakel; »det är,
liksom om jag skulle betalat för Olof Mattson, som blef förderfvad af
en säck, som föll ner - linan var sliten, det var sant, jag hade haft
henne i många år, men inte kunde jag tro, att den skulle brista, precis
då Olof Mattsson stod midt inunder. Inte rådde jag för det?»
»Nej, det är klart. Det är ingen vinter, som inte en eller annan
trillar ner från min höga trappa, som bror vet är mycket hög; de slå
sig fan så illa - en bröt armen af sig - rådde jag för det? - nej
- och så sa’ stadsläkaren till mig: »farbror får lof att sätta ledstång
på sin trappa, ty hon gör mig så mycket besvär»; men jag sade:
»trappan är min, och den, som inte vill akta sig, den får låta bli.»
»Griberg har klagat och säger, att om han äfven skall gå till
kungen, så skall pojken ingenting ha, för det var hans eget fel, och så
tog den der häradshöfdingen syn på verkstaden, och syningsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
