Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strumpväfvarens barn, 551
förklarade, att - hvad säger bror - en ytterlig vårdslöshet var
synlig i hela anordningen, samt intygade att denna olycka var den åttonde
der på stället.»
»Åh», småskrattade vännen, »det är hulpet. Griberg har också
låtit syna - jag var en - det var en riktigt präktig frukost, och så
gingo vi in i verkstaden och sågo på allting. Griberg hade låtit stanna
ångmaskinen, så att vi fritt kunde krypa omkring i alla vrår - det
gick galant. Till och med jag kom fram mellan remmarne. Vi gåfvo
honom motbetyg. Det der hade aldrig händt, om vår riktige
borgmästare varit hemma.»
Processen hade likväl sin gång, gick ända till kungs, och Griberg
tappade, hvarefter han slog sig på opposition och blef en väldig
politikus.
Derför att det var bevisadt att maskinens konstruktion var vådlig
och bort öfvertäckas för att ej skada - och då det var upplyst, att
flera olyckor i Gribergska verkstaden tid efter annan inträffat, hvilka
ej af egaren på något sätt för framtiden förekommits, så ansåg kongl.
maj:t nådigt, att fabrikör Griberg skulle till målseganden utbetala en
viss summa som ersättning m. m.
Hela denna process, som gjorde så mycken ond blod på hela
orten, hade blifvit alldeles onödig, alla de särskilda opinionsyttringarna
äfvenledes, om vi egde en lag, som anbefalde: »att alla sådana delar
af en maskin, som lätteligen kunde förorsaka skada, skola betäckas, så
vida en sådan betäckning ej är för arbetet hinderligt» *).
*) Jag har varit vittne till många dylika olyckshändelser, som hade
uteblifvit, om egarne ej alltför mycket litat endast på sina arbetares försigtighet och
vana. En här: en boktryckare egde en stor snällpress, på hvilken långa remmar
lupo långs efter sidorna, just der arbetarne skulle stå; inunder gick en stor tackjernsvals
som förde formarna fram och åter. Då jag såg denna inrättning, bad jag egaren,
en human och om sitt folk synnerligen öm man, att låta sätta en lös bräda
framför remmarne, emedan eljest olycka kunde hända. Pressen hade redan länge varit
i gång, så att både egaren och hans arbetare logo åt förslaget som fullkomligt
onödigt: vi akta oss nog, hette det, Svenskarne röja i alla lägen en egen lust
att leka med faran, så äfven här; dessa hederlige arbetare, liksom deras herre,
voro riktiga svenska fatalister. Men en tid efter fattade remmarne en liten gosse,
drogo honom in under tackjernsvalsen och fotstället. Ångmaskinen stannades.
Egaren och arbetarne bleknade af fasa - med möda drog man fram det lilla
offret. Han var sanslös, blå, sammantryckt, men blef lefvande och oskadad, tack
vare hans litenhet. En större menniska skulle ofelbart krossats. Nu sattes der
en bräda; den hindrade ingen i arbetet och kostade två riksdaler, en summa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
