Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 Berättelser, skizzer och noveller.
»Herre Gud!» sade Anna till August, som, helt gentilt utstyrd,
kom på sin vanliga söndagsvisit till Strömsbro, för att helsa på sin
flicka.
»Herre Gud, säger du det; men Anders söp aldrig förr, han var
en riktigt beskedlig pojke.»
»Nej bevars, inte söp han, så länge han kunde göra något; men
se’n han miste högra handen, så kan han ingenting ta sig för - och
så dömdes han till den der årliga summan af patron Griberg - och
den räcker att supa på - eljest så står han dagen i ända och hänger
på handelsman Svenssons trappa vid torget och springer ärender åt
bokhållarne eller åt folk på torget - och så vankas det några skilling
eller en sup. Du kan aldrig tro hvad han är gul i synen, unga
pojken, genomskinlig öfver ögonlocken som en glasbit och med ögon, som
stirra i skallen på honom.»
»Det hade aldrig händt, om han blifvit klensmed som jag. Det
var en smed i Ekebo socken, vet jag, som bara hade venster hand;
men skodde han inte hästar, jo serra ko tri gjorde han det - gubben
högg hästen om hofven med armstumpen och nitade söm så bra med
venstra hand som någon annan.»
Annas ögon voro tårade. »Gråt inte, Anna; i dag lyser det
andra gången, nu skall du inte vara ledsen.»
»Jo, August, det är just derför; Anders duger till intet och, käre
August, du stackare får en oduglig hustru i din lilla stuga. Ser du,
jag kan ingenting, ingenting annat än stå här och nicka.»
»Ah, viljan drar halfva lasset och sämjan den andra», inföll den
unge smeden gladt. Vi skola nog försöka.»
som ej står i något förhållande till sjelfva maskinen. Om man nu litet närmare
undersöker saken, så hade en lag, som ålagt en dylik betäckning, kostat egaren
af en snällpress (som kostade 4,000 rdr) ännu två riksdaler eller 4,002 riksdaler;
men denna olycka hade ej inträffat. Nu åter kostar det utan några riksdaler ofta
också en menniskas hela arbetsförmåga, om hon ej är lycklig nog att dö genast.
I förra fallet blir det kommunen, som blir skyldig att underhålla
krymplingen ett helt, kanske långt, men beklagansvärdt, lif.
Läkaren får så ofta se dylika olyckshändelser af alla slag, hvartill nu
fosforförgiftningen kommit på tändsticksfabrikerna, att han i mensklighetens namn måste
fråga våra lagstiftare, om ej en liten speciallagstiftning till förekommande af så
kallade olyckshändelser vore högeligen af nöden.
En sådan lagstiftning skulle på intet vis vara hinderlig för fabriksrör elsen;
den skulle ej såra något annat intresse än liknöjdheten, slarfvet och bristen på
uppmärksamhet, tre saker af hvilka- vi ha öfver nog ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
