Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En opinionsyttring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55& Berättelser, skizzer och noveller.
»Jaså, tack mor, jag mente det der repretent -»
»Representationsförslaget», rättade prosten.
»Åh, det gör intet till saken, eller hvad säger magistern der? Ät,
magister, sådant här fastnar inte i halsen.»
»Min enfaldiga mening -»
»Nå, låt höra, vi behöfva just en mening vid riksdagen.»
»Min enfaldiga mening», sade magistern, med en något stel men
dock behaglig uppstrykning af luggen, som hängde lång och besvärande
i pannan, »min mening är, att förslaget bör afslås.»
»Ja visserligen, afslås», sade prosten; »herrarne böra formera en
kompakt massa.»
»Ska vi gå i kompakt?»
»En tät massa.»
»Jaså, nu förstår jag - nej tack nu, inte smultron, gif mig ett
glas öl.» Och nu skyndade majoren från bordet, torkade sig om
munnen och kysste sin hustru och lille Trasybulus och fröken Metta, som
begge instälde sig för att taga afsked af pappa. »Farväl, go’ herrar;
jag skall fylla mitt rum som en ätteman!» ropade majoren, då vagnen
rullade bort.
På vägen kom majoren i åtskilliga funderingar; han hade läst
tidningarna, och liksom dunkla aningar om hvad som förehades for genom
hans själ, allt som refbensspjellet smälte undan. Han fann då, att
han, kosta hvad det ville, måste ha sig en så kallad politisk opinion,
ty nu för tiden kan man lika litet undvara en sådan som
permissionerna; man är ej anständigt klädd, om man icke dragit på sig en
sådan, och om man är tvungen att hänga en liberal opinion på sig,
så är det dock godt att ha en konservativ dylik inunder som nattröja;
då är man rustad så der temligen väl mot »tiden».
Majoren kom likaledes i djupa funderingar öfver hvad tiden
egentligen vore: tid hade för honom förut alltid varit dag ut och dag
in, ingenting annat; men att ha en tid, som stod på fyra ben, alldeles
som ett matbord, eller en tid, som ville framåt, liksom ett skapadt
kreatur, eller en tid, som rusade till sitt förderf, en tid, full med oro
och faror, se det var något kuriöst. Men lika godt; majoren tänkte
och tänkte och förestälde sig sittande på riddarhuset, der hans sköld
väl måtte hänga i någon vrå med påskrift: »n:o - Ärensvamp till
Kalfhagen». »Jag gör som landshöfdingen», tänkte han slutligen och
- somnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
