Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En opinionsyttring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En opinionsyttring» 559
Den der politiken försliter hjernan, liksom ett tröskverk skall
arbeta sönder halmen för att skilja agnarna från säden; den der
politiken är en farlig ting att handtera, och derför lät majoren politiken
vara och sof. Men han drömde om förändringar, som förestodo, och
i sömnen såg han en syn.
Det var en gammal riddarfigur, som stod framför honom; det
hvita håret föll i vågor ner på den gamles skuldror, der han stod
framför den sofvande majorens inre öga.
»Trasybulus», sade gubben »jag är din stamfar; se dig tillbaka,
och du skall få se, att dina förfäder ärligt kämpat för konung och
fosterland, vi hafva offrat allt, utom äran, för att rädda begge; men
huru har ej du vanslägtats! Du är ej vår ättling, Trasybulus, ty vi
voro ett med folket och värnade det mot försåt och våld; men då var
folket oupplyst och viste ej sitt eget bästa. Mina efterkommande ha
lemnat detta folk i samma råhet, ha velat nedtvinga det i samma
mörker som då, men så snart edert eget intresse varit med i spelet,
då han I retat samma folk mot eder och deras konung, då han I
väckt uppror och tvedrägt i landet för att sjelfva vinna derpå. Nå
väl, Trasybulus, tiderna hafva förändrats, folket har stigit i vetande
och upplysning, och I han sjelfva lärt det, att det är folket, som har
makten, emedan I sjelfve så ofta höjt upp eder på denna makt,
begagnat denna kraft för edra ändamål. Nu har tiden kommit, att folket
sjelf vill begagna sin makt, emedan det både känner dess tillvaro och
förstår att bruka den, och nu, arme Trasybulus, reser du till riksmötet
att bekämpa en opinion, som försvaras af tusende munnar och värnas
af tusende menniskors förstånd. Trasybulus, min ättling, för detta
kapten vid adelsfanan, med majors afsked, herre till Kalfhagen, vänd
om, du bryter halsen af dig!»
Majoren vaknade och gnuggade sig i ögonen, »Håll, Petter! Huru
långt äro vi hemifrån?»
»Knappt en mil, nådig major.»
»Hör du, Petter, jag har besinnat mig, gif hästarne en kaka och
vänd hem igen.»
»Hem igen, nådig major?»
»Ja, för tusan, som jag säger.»
»Har nådig majoren glömt något då?»
»Är du galen, karl, gör som jag säger, och gif dem bröd och
vänd hem igen: jag ger hela riksdagen på båten. Vill landshöfdingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
