Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 Berättelser., skizzer och noveller.
om kredit på ett halfstop; det skall riktigt betalas i morgon. Om
bara fan väl tog det långa spektciklet der inne, så skulle jag lefva
väl se’n.»
Der uppe i andra våningen af samma hus bor kapten von Slarfven.
Äfven han är gift, lyckligt gift och har en liten söt hustru. De hafva
blott varit gifta i några få år och hålla innerligt af hvarandra. Lilla
frun förde förmögenhet med sig i huset, och det behöfdes; von
Slarfven var fattig som en skåpråtta och behöfde hvad han fick. Nu
skaffade han sig en hel våning, alla möbler af mahogny; von Slarfven
går halfva dagen i sidennattrock, utsydda tofflor och rökmössa. Lilla
frun visar sig hvarje morgon i eii modern morgondrägt af musslin.
Man ser dagligen främmande der i huset, vänner och bekanta, det
förstås. De små barnen se ut som dockor; men hvarje afton är von
Slarfven borta, frun också, men åt hvar sitt håll; mannen spelar höga
spel med förnämt folk och har den äran att förlora betydligt.
Småningom har kaptenens lynne förvandlats; han är mera ömtålig och
kinkig än förr; lilla fruns morgondrägt gör ej samma intryck på hans
hjerta som fordom.
Frun sitter en afton der hemma; - hennes syster är hos henne
- lilla frun gråter; hvad kan felas? »Ack, Amelie!» säger hon, »gift
dig aldrig, om du ej vill bli lika olycklig som jag. Von
Slarfven älskar mig, det vet jag, men han blir dock allt mera kall emot
mig; jag vet, att han förlorar betydligt på spel, att den yppiga
lefnad, som våra bekantskaper göra nästan oundgänglig, uttömmer våra
tillgångar.»
»Skulle», frågar systern och slår upp sina barnsliga, klara ögon till en
fråga, »skulle din man mindre älska dig, då han vet med sig, att det
är han, som förstört din förmögenhet; skulle han ej med kärlek
återgälda hvad hans obetänksamhet kostar dig?»
»Nej, nej, min kära Amelie, så är det icke, det är sällan
samvetsförebråelsen gör en menniska bättre än förr!» snyftar frun; »då
han återser mig, gnager honom medvetandet, jag blir honom
obehaglig, derför att min närvaro alltid uppväcker smärta i hans bröst. Du
minnes, att vår far mycket höll af vår vördnadsvärde prost der hemma,
att de beständigt umgingos, men sedan den gode andlige mannen
nödgades gifva vår far den förkrossande underrättelsen, att hans äldste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
