Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skatorna. 5^9
son blifvit mördad på en resa i Italien, efter den stunden flydde vår
far den gode mannens sällskap. »Hvarför gör du det?* frågade ofta
vår goda mor; »är du ej mera hans vän?» »Ack jo», svarade vår far
alltid; »jag är ännu hans vän, men se, han bär en Jobspost präglad på
sin panna, det är för det tecknet jag flyr.» Så, min Amelie, är det
äfven med en hustru, hvars lycka och förmögenhet mannen
förskingrat; hon bär en tyst förebråelse på sin panna, det är för det tecknet
han flyr. Hjelp mig att gråta, Amelie!»
Der uppe på ett vindsrum i samma hus bor en skräddaregesäll.
Det är en vacker karl, och han gifte sig för ett år sedan. Han är på
mästarens verkstad hela dagen, för att förtjena något att lemna der
hemma åt hustru och barn; han är flitig, han håller af sin hustru
och sitt lilla barn, men när han går hem, dröja ändå hans steg; han
skyndar sig icke mera så fort uppför trapporna som i början.
Nu kommer han hem och går långsamt uppför de trenne
trapporna, han inträder i sitt lilla vindsrum.
»Jaså, ändtligen», säger hustrun, »du hann då ändtligen uppför
trappan en gång. Kaptenens Stina Lisa var väl till mötes, kan jag
tro? Min käre man skulle väl snacka en hop dumheter med det
otäcka stycket, och jag stackars olyckliga qvinna skall sitta här ensam
hemma hela dagen.»
»Kära Karin, jag är ju på verkstaden hela dagen; der är tre
riksdaler banko, som jag förtjenat ihop.»
»Gör af dina pengar hvad du vill!» säger hustrun och slår en
knyck på nacken; de der tre banko skulle nog Stina Lisa eller
skräddarns Anna tycka bättre om. Det var skada», fortfor hon med ett
försmädligt leende, »det var skada, att du kom hem med den styfvern
till din stackars hustru och barnet; du kunde ju stält dig in med
någon af dina sköna bekantskaper; vet du hvad jag vet om dina
vägar? En af mina bekanta såg dig stå en hel timma på gatan i dag
och tala vid den der otäcka Pauline hos källarmästarns.»
»Nej, Karin», säger mannen och blir, oaktadt sin fromma natur,
litet ond, »det har din vän ljugit, ’så att det står herrliga till; jag bara
frågade henne, om källarmästaren var hemma, intet vidare, och det var
gjordt på fem minuter.»
»Jaha, lika godt, jag vet hvad jag vet!» sade hustrun; hon bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
