Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skatorna. 575
Den husliga lyckan, kan ej beskrifvas, den utmärkes genom intet
annat än frid och lugn; det är lätt att beskrifva vattenfallet, som
splittrar sina vågor mot klippafsatserna och brusar i djupet, man kan säga
mycket derom; men man har ganska litet att säga om den lugna floden,
som i ett nästan omärkbart strömdrag flyter mellan sina
blostersträn-der: så är det också med den husliga friden, den husliga lyckan. Allt
är så hvardagligt, allt är så regelmessigt, att det kan beskrifvas med
blott några ord - dock det kan ej beskrifvas.
Botanisten kan skildra det yttre af en blomma: detta är ståndare,
detta är pistillen, detta är blomfodret och detta är den yppiga kronan;
men han kan ej fatta och ej beskrifva dess inre lif, han kan ej säga
oss hvarför rosens blomblad bära morgonrodnadens färg och hvarför
liljan har snöns. Så är det äfven med mensklig lycka, vi se den och
vi tro oss ofta se den, men vi kunna aldrig uppge hur den växer, hur
den utbildas, - ett veta vi dock, att sällheten växer som blomman
bäst i frid och lugn, bäst i dalen och den stilla huslighetens gårdar.
Vi veta, att för begge det behöfves ljus ofvanifrån för att frodas och
grönska, och att under natten faller himmelens dagg öfver ängen och
uppfriskar den. Der borta hos prestfolket växer kärleken på sin
naturliga grund; han är ej planterad, icke tillkonstlad och ej spaljerad, han
växer fri som kaprifoliihäcken. Hvarken staden eller jag eller skatorna
ha särdeles mycket att säga om det folket.
Efter dessa undersökningar och betraktelser började jag få reda
på saken. Mina skator flyga nemligen omkring i staden och se in i
familjerna; der de näsvisa djuren få se, att menniskornas äktenskap äro
uslare, kärlekslösare och trolösare än deras, skratta de af hjertans grund.
Det är derför de skratta nästan beständigt.
Fastän jag sjelf är ogift ännu och kanske ända in i min senaste
ålderdom förblifver »ungkarl», så var det ändå nästan för magstarkt
att komma under fund med, att ett par skator fördristade sig skratta
åt hederligt folk, som likväl äro, så vidt jag vet, kristne, och dessutom
lutheraner.
Jag spekulerade länge, huru jag möjligen skulle kunna vänja mig
att tåla detta gäckeri med de menskliga inrättningarna; men det fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
