Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Telegraf stolpar ne. 58’
ordet strömmar öfver jorden. Våren nöjda, hvar på sin plats.
Tele-grafstolparne måste stå än högt, än lågt, än bland sten, än i kärr, än
i äng; så måste det vara.» ’
Då sade en telegrafstolpe, som fått sin plats der tråden delades
åt två håll - han var den klokaste af dem alla, ty han teg -
»kamrater», sade han, »låtom oss, skogens barn, ej vara så enfaldiga
som dessa verldens barn, som kallas menniskor. De äro aldrig nöjda
med sin ställning, och ändå måste de veta, att de ej äro annat än
telegrafstolpar, som bära Guds eviga tankar från land till land, från
sekel till sekel, och alla göra det lika mycket, den fattige som den
rike, den svage som den starke, den trasige så väl som den, hvilken
bär purpur, den hvars namn ingen känner, och den hvars namn lefver
i historien. Alla bidraga för gudatanken, att den må stråla öfver
verlden.»
»Ja, ja», sade de öfrige, som hörde honom. »Vi inse det; vi
skola ej klaga på telegrafstyrelsen; det måste så vara.»
Det måste så vara, tänkte jag i mitt hjerta. Vi, gudaviljans
telegrafstolpar, låtom oss också vara nöjda med vår lott, med den plats
vår Eviga Styrelse gifvit oss; låtom oss troget stå fasta, der den stält
oss, ätt ej tråden, som sammanbinder folk med folk, tid med tid, må
springa; ty utan ändamål kunna och få vi ej vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
