- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
584

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår nästa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade böjt sig, det lilla hufvudet lutade sig utmattadt mot jorden och
bladen hängde slappa. Emma stod och betraktade henne. – Hon
törstar, stackars blomma, tänkte hon och skyndade efter en skål vatten
och vattnade rikligen, kanske litet för mycket; men lika välment var det.

»Det var snällt, Emma!» sade modren; »det var snällt, att du
vattnade den lilla blomman, nu skall du se huru grön hon skall bli
och hur stjelken skall bli spänstig igen. Det var snällt, att du tänkte
på henne.»

»Ja, hon bad så vackert», sade Emma.

»Bad blomman? Huru bar hon sig då åt?»

»Jo, hon såg så ledsen ut och så blek och sjuk, mamma, och så
tänkte jag på hvad presten sade.»

»Hvad sade han?»

»Jo, mamma, han sade: »du skall älska din nästa som dig sjelf»
– och dessutom: »hvad I viljen, att andra skola göra eder, det görer
I ock dem». Och se, nu stod blomman der och höll på att dö af
törst, och så tänkte jag: hvad vill jag, att andra skola göra mig? Jo,
gifva mig en drick vatten, och så gaf jag blomman vatten, ty hon var
min nästa och törstade och led nöd.»

»Blomman? Emma lilla, är hon din nästa?»

»Ja visst, mamma, hon var i nöd, hon behöfde min hjelp, och då
måste hon väl vara min nästa – det sade presten.»

Men Emmas mor hade ej mod att motsäga sin lilla flicka – hon
hade rätt – hjertat hade rätt. Alla, som behöfva oss, äro vår nästa;
men hon sade småleende:

»Snälla Emma, tror du väl, att blomman kunnat gifva dig vatten,
om du törstat; ty som presten sade: »det I viljen, att andra skola göra
eder, det görer I ock dem.»

Emma hade intet att svara på detta; ty den saken var allt för
svår att lösa. Men visst vattnade hon blommorna, både den och de
andra på blomsängen, då de, stekta af solen, höllo på att vissna, och
tänkte: det der om nästan begriper jag icke så noga; men lika godt.

Det var senare på sommaren, då Emma med sin mor var i
trädgården, och nu blef Emma så grufligen törstig; men det var långt
efter vatten, och modren dröjde. »Jag är så törstig, mamma», sade
barnet flera gånger.

»Hör på, lilla Emma, gå dit bort och tag dig några bär på
smultronsängen; de släcka törsten.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free