Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 98 Berättelser, skizzer och noveller.
hans ungdomsvän och enda hjelp, om en skärf - han löste in henne
på fattighuset och ser aldrig om den gamla - ty nu bevars är hon
icke af Gudi - nu finner han, att hon varit en mammons träl, att
hon varit verldslig - med ett ord, han bryr sig ej om henne; - är
det kristligt?»
»Nej.»
»Och allt det der hjelper han med att han tror. - Item: i
Waldemarshamn bodde han hos en annan borgare - han förlofvades med
dottren i huset - äfven dessa hulpo den beskedlige Fikonlö.f för
hans fromma tal. Men fadren dog, der blef konkurs - då öfvergaf
han de fattiga, och flickan dog af lungsot och sorg - är det bra?»
»Nej, visst inte.»
»Ja, ser magistern, det der hjelpes allt ihop, bara man tror.»
»Och här?»
»Här? märker ni intet?»
»Jo något, men vet ej hvad.»
»Jo, ser ni, tant är en förträfflig menniska, men vek till lynnet
- vet ni, det är en kuriös historia. Då hon var förlofvad - men
derom en annan gång.»
»Nej nu, löjtnant!»
»Men det är ju nu mörka natten, ser ni, och historien är en
smula ruskig, liksom vädret här utanför, Hör hur snöslasket slår på
rutan - har ni stark inbillningskraft?»
»Ah ja, men tala om historien ändå.»
»Jo, ser ni, magister, fem mil härifrån ligger en gammal gård,
som heter Sunnanhäll - en gammal stenbyggnad, som blifvit
hundrade gånger ändrad och rappad och förnyad, men ändå har qvar sina
två alnar tjocka murar, sina djupa fönstersmygar, sina kuriösa smårum,
sina tvenne salar, prydda med porträtt och taflor. Jag har många
gånger varit der - ty nu bor der ungt folk - men aldrig har jag
haft någon rö der - f-n vet hur det kommer sig. Den tiden tant
var flicka, bodde der en gammal grefvinna Lausan, enka efter en
landshöfding af detta namn. Det var en besynnerlig varelse - en
liten, gråklädd gumma, som hvarje söndag for till kyrkan i ett
gammalt skramlande vagnskräp, förspändt med två smäckfeta, svarta
hästar; men oaktadt all sin kyrksamhet kunde den goda gumman aldrig
öfvertyga folk om att hon icke hörde hin onde till. Då hon kom.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
