- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
602

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6o2 Berättelser, skizzer och noveller.

Min löjtnant var en bra berättare, men brydde sig ej synnerligen
om reflexion.

»Åh ja, kuriöst är det.»

Jag kan ej neka, att min första afton på Träskälla - som
egentligen, hette Träskkälla - fälde mitt glada mod. Jag hade ej väntat,
att vid mitt första inträde i verlden blifva utan alla förberedelser
invigd i en familjs öden - och allra minst så sorgliga och så hopplösa
som dessa.

Felix, med det milda englaansigtet, tycktes verkligen vara färdig
att när som helst fly från både far och mor och mig, stackars
informator, till på köpet. Jag kunde ej begripa hvarför mamsell Mellén
rekommenderat just mig, men troligen hade min öppenhjertighet
behagat henne, kanske också någon idé, som följt med ordströmmen.

Både jag och löjtnanten tego: vi hade begge att tänka på.

Plötsligen bröt han tystnaden och sade: »och den förbannade
prestsjälen till på köpet.»

»Pastor Fikonlöf?»

»Ja, ser magistern, nu i tants bedröfvelse, så har han fått makt
med henne och gör henne splitter galen. Han talar om att hon
ådragit sig himmelens förbannelse, att barnen derför straffas med sjukdom och
död; han kunde åtminstone veta, att barnen höra Guds rike till -
- men si, de äro alla födda med synd och kunna, tio, elfva år gamla,
inte ha tron naturligtvis så komplett i ordning, som han har den i
sitt hjerta - det måste se ut som en kautschuckspung, svart och
läderartadt allt igenom.»

»Men kan icke lagmannen . . .?»

»Hvad kan han här? Ingenting. - Hvad kan mannen göra,
hvad hjelpa hans böner och föreställningar, hvad hjelpa barnens tårar
och böner, hvad hjelper husets undergång och olycka, då en läsarprest
får tag i en svag, kärleksfull och ångrande qvinnas hjerta? Han talar
i Guds namn - han påbjuder sånger och böner, ånger och ruelse, i
stället för ett verksamt lif, i stället för uppfyllelsen af en makas och
mors skyldigheter - ty hon skall allena tjena Gud. Jag undrar hvad
läsarpresten sjelf skulle lefva af, om alla ginge in på hans
lathunds-lära; men det behöfs icke - han har sina får, som ingenting behöfva
göra - och getterna, som ej ha tid att sjunga och bedja från
morgon till qväll, få föda sällskapet.»

»Men har då ej ni, bäste löjtnant, eller lagmannen, upplyst henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free