- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
611

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minnen frän min d Inf or nia t dr säf. 6ll

När vi kommo till Träskälla voro grindarna klädda med löf och
blommor, och föräldrarne kommo oss till mötes vid egornas gräns. Den
förut så bleka varelsen hade fått rosor på kinderna, de englagoda
ögonen brunno af glädje. - »Ser du, älskade Felix - vi råkas igen.»

Gossen hade utvecklat sig i växt och styrka, han var ej mera den
veka, klemiga barnaengeln, som förr - han var nu en rask pojke,
öppen i bröstet och barhalsad, vig som en ekorre och stark - ja,
ganska stark efter sina år. Och ändå var han samma goda själ som
förr; men härdad, glad och förtröstansfull.

»Åh, ödmjukast», ropade löjtnanten mot mig, då vi kommo fram.
»Hör på, magister, kan magistern skrifva vers?»

»Nej - hur då?»

»Jo se eljest vore det tillfälle.»

»Nå?»

»Emedan löjtnanten välborne herr Gustaf Thorsson är förlofvad
med välborna jungfru Emilie Gyllenarm.»

»Nå, jag lyckönskar!»

»Tackar förbindligast - det var ändå hjertinnerligen väl, att jag
icke frikasserade presten.»

»Nå, hvar är han nu?»

»I Talleberga patronella pastorat naturligtvis. Församlingen ville
inte ha honom, fastän gumman satte honom i embetet; nu ligger han
i process med församlingsboarne och har förlidet år räknat kärfvarne
åt dem och lagsökt, så att länsman Tranberg svärjer ve och
förbannelse öfver både prest och församling. Det är ett hyggligt lefverne.»

Lagmannen smålog och gick in i sitt rum. »Se här», sade han,
»är en ny sida af lifvets bok.» Det var ett bref från herr Fikonlöf,
derutinnan han, framställande sina många besvär med hennes nåds
själavård, begärde trehundrade trettiotre riksdaler sexton skillingar
banko, hvilket han dock öfverlemnade åt lagmannens samvete att
betala eller icke.

»Och han?»

»Jo, han fick penningarne, men det brefvet fullbordade min
hustrus kur - eller huru, goda Emilie?»

»Ja, jag lärde mig, att det icke är någon menniska, som kan leda
oss till Gud - till Honom måste vi stappla fram sjelfva, så godt vi
kunna. Jag har lärt mig, att det finnes en hjertats gudstjenst, som ej
afbrytes af de verldsliga bestyren - jag har lärt mig, att vi hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free