- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
616

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

616 Berättelser, skizzer och noveller.

nu på min rock? - Tack skall du ha, min kära gumma! se så, tag
Per med dig - så, nu är det ingenting mera - jag skall tala vid
kandidaten, som sitter här och väntar på svar angående - nej, vänta,
Hedda! - angående en ny kondition. - Jag tycker, att han kunde
ta Ljungqvistens - eller hvad tycker du?»

»Jag kan icke gifva något råd - jag har ju aldrig hört omtalas
hvarken kondition eller något annat, gode man.»

»Jaså! så, nu mins jag, du var ej tillstädes, då Ljungqvist var
hos mig. Se så, nu är jag färdig», yttrade professorn slutligen och
gick.

Det finnes menniskor, som flyga högt och skarpt i tankens
grunder, men som omöjligen kunna reda sig med hvardagsbestyr. - Det
finnes svalor, som flytta från polarländerna till tropikerna, som flyga
skarpast af alla - men som ej kunna hoppa en aln fram på gräsvallen
som en sparf.

»Rätt roligt», yttrade brukspatron Socius - det var min nye
patron - sedan jag omkring fjorton dagar varit på Gyllebo bruk -
i min nya kondition. »Rätt roligt att ha i huset en man med studier.
Nu skall jag säga, att det var så, att jag väl hade lust för boken -
hm, och har lätt att fatta, mycket lätt - för si, jag hade ett spekulativt
hufvud - det må magistern tro, att i min barndom så kallade man
mig lille qvicke Petter, och min gudfar, kammarherren och riddaren
af kongliga nordstjerneorden samt St. Johannis af Jerusalem orden
grefve Stjerneros, kallade mig lille Pierre - Pierre - ja - är inte
så dum, sade salig kammarherren och gaf mig konfekt; ty det gaf han
alltid åt barnen. Min far var eljest inspektor på Arpinge, magistern
vet kanske, hvar det ligger?»

»Nej det vet jag icke.»

»Lika godt, men det är en god egendom, endast något styf jord
- ej ondt om skog; men i lagom år så - jag menar, då det
hvarken regnar för mycket eller torkar öfver all höfva, så ger den god
afkastning. Si, nu har magistern sett oss alla - mig - naturligtvis,
som är herre i huset - min lilla hustru - hon är af en ganska
respektabel slägt - min svärmor - mina begge svägerskor - min
svåger, med hvilken magistern läser.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free